– Det är jag som post som får ta första beslutet om jag ska ropa på patrullen eller om jag ska prata mig ur det, säger Hugo Andersson som under veckan bemannat en av de ikoniska gula vaktkurerna utanför slottet.
Tillsammans med sina värnpliktiga kamrater har han, Anton Lindfors och Gabriel Nilsson i olika roller, dygnet runt, ansvarat för att få högvakten att fungera. En uppgift som trots pandemi, utblivna ceremonier och nästintill noll besökare under veckan bjudit på många utmaningar. Oavsett uppgift har det ständiga allvaret dock gjort att soldaterna hela tiden behövt hålla skärpan uppe. I varje sekund riskerar läget att förändras.
– Som en del i patrullen så är min huvuduppgift att stå i beredskap ifall att det skulle hända något i stil med att det går ett larm hos någon post eller att det skulle hända någonting runt om på slottet, säger Anton som under veckan arbetat i vad han själv beskriver som en lite alltiallo-roll.
Soldaterna som ingår i patrullen är ständigt beredda på att springa ut om något skulle hända och genomför regelbundet patruller under sina 12-timmarspass för att se så att allt är som det ska och att alla vaktposter mår bra och känner sig pigga och alerta.
Trots att värnpliktsutbildningen inte hållit på mer än lite drygt ett halvår och att förberedelserna inför just högvakten påbörjats så sent som veckan innan jul har Hugo, Anton och Gabriel ändå känt sig väl förberedda. Både för att axla ansvaret högvakten innebär och för att ta hand om sig själv i ett mörkt, blött och kallt januariväder.
– Vi har fått utbildning i kallt väder och det är behövligt nu i kylan, även när det, som nu, har regnat i flera dagar. Det är viktigt att tänka på att torka kläderna och alltid hålla sig torr. Att man går ut i torra kläder, även om man vet att man kommer bli blöt. Sedan ser jag även till att äta ordentligt innan, för det gör att man håller sig varm bättre, säger Hugo.
En värdefull upplevelse och erfarenhet
Alla tre har de vänner, familj eller släktingar som tidigare gjort värnplikten och gått högvakt. Något som både gett en inblick i vad som väntade och bidragit till att skapa vissa förväntningar. Att få komma ut och arbeta på riktigt med något som man övat och drillat under utbildningen.
– Min farbror berättade att han stod vid Drottningholm slott och han nämnde att det var mycket lugnare där, då det här är mitt inne i stan. Men i och med corona så har det varit lugnare här än vanligt, så det är nog ganska lika med hans upplevelse, säger Gabriel och Anton fortsätter:
– Högvakten är ju någonting som man vill ha gjort. Det är en stor grej då det är skarpt läge.
Efter en veckas högvakt så lämnade de över fanan till nästa omgång värnpliktiga, även de från Amfibieregementet, som tog vid och fortsatte vakta. Själva återgick de till sin vanliga miljö för att fortsätta sina respektive utbildningar i Stockholm och Göteborg. Med sig tillbaka tar de alla en utvecklad förmåga att snabbt skifta både fokus och uppgift.
– Under högvakten springer vi inte runt i skogen och löser uppgifter, utan vi är en sorts reklam medan vi vaktar slottet. Så det är en omväxling från att vara grisiga till att vara riktigt ståtliga. Vi har verkligen fått lära oss att vi kan göra båda och det tar vi med oss vidare i utbildningen och livet, avslutar Gabriel.