Anna Normann har tävlat i fyra grenar i skytte under Paralympics och utöver silvermedaljen kan hennes framgångar under tävlingarna sammanfattas i att hon har slagit ett världsrekord, varit i tre finaler, slagit ett personligt rekord, tagit en femteplats och en åttondeplats.

Anna Normann är unik som kanske den enda idrottaren i världen som har guldmedalj från tre olika VM – VM, militära VM och para-VM. Nu kan hon även lägga till en medalj från Paralympics i den digra meritlistan.

Anna Normann ingår sedan årsskiftet i Försvarsmaktens elitsatsning FM Elit. Det innebär att hon har en paus från sina ordinarie arbetsuppgifter på Luftvärnsregementet och istället satsar helhjärtat på träning och tävlingar.
– Försvarsmakten gör det möjligt för mig att vara bäst i världen. Utan Lv 6 och Försvarsmakten hade jag inte varit där jag är i dag. Det hade aldrig gått utan det stöd jag fått från chefer och kollegor, säger hon.

Den nytillträdde chefen för centret Therese Naess har lång erfarenhet av att bekämpa allvarliga säkerhetshot i samhället, exempelvis vid Säkerhetspolisen och Migrationsverket.

– Min stil som chef är att slå fast kursen och sätta ramar och mål. Det tror jag behövs när en ny och sammansatt verksamhet ska byggas upp, som Nationellt cybersäkerhetscenter, säger Therese Naess.

På uppdrag av regeringen ska centret samlokalisera delar av flera myndigheters nuvarande verksamheter och på så sätt skapa synergier, vilket är viktigt för säkerheten och samverkan i hela samhället.

Försvarsmaktens generaldirektör Mikael Granholm välkomnar Therese Naess.

– Att det nu finns en chef på plats är ett viktigt steg i utvecklingen av centret. Från vår sida fortsätter vi med att bidra med it-säkerhetskompetens, omvärldsbevakning och personal ur cyberförsvaret, säger han.

Redan nu finns personal från Försvarsmakten på plats i centret för att bidra till att stärka Sveriges cybersäkerhet.

Sedan några månader tillbaka arbetar Fredrik Süsskind på flygstabens planeringsavdelning som chef vid gripensektionen, där han ansvarar för den långsiktiga utvecklingen av Gripensystemet. En roll som kräver teknisk specialistkunskap och förståelse för systemet. Med sin bakgrund som flygingenjör i aktiv flygtjänst under nästan 30 år är han rätt person för jobbet.

– Min erfarenhet som både provflygare och pilot, i kombination med min ingenjörsbakgrund, ger mig en förståelse för hur tekniken kan användas operativt. Den kunskapen är ovärderlig i min nuvarande roll på flygstaben, säger Fredrik Süsskind.

VÄGEN TILL YRKET

Fredrik gjorde sin grundutbildning med värnplikt 1989 vid arméns tekniska skola. En kompis från värnplikten sökte sig sedan till flygvapnet och Fredrik bestämde sig för att göra detsamma och skickade in en ansökan. Fredrik påbörjade därefter sin utbildning till civilingenjör vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH) i Stockholm och när han senare blev kallad till pilottesterna hade han nästan glömt bort sin ansökan.

Testerna gick över förväntan och nu hade han två val – att börja pilotutbildningen direkt, eller läsa klart civilingenjörsutbildningen och bli flygingenjör i aktiv flygtjänst. Valet var enkelt och han valde det senare. Efter tredje året på KTH antogs Fredrik som officersaspirant inom flygvapnet och efter sin civila examen anställdes han som flygingenjör.

– Jag fick möjligheten att utbilda mig till pilot inom flygvapnet. Att få vara en del av en stridsflygdivision och flyga högprestandaflygplan var en unik karriärmöjlighet. Ett yrkesval, där jag med glädje sett fram emot att gå till jobbet varje dag, säger Fredrik Süsskind.

En av de bästa sakerna med att arbeta som flygingenjör i aktiv flygtjänst är att det är ett utmanande jobb. Yrket är varierande och det är viktigt att du är flexibel och initiativrik, att du har en stark drivkraft och att du är villig att arbeta inom många olika områden.

– En utmaning är att få balans mellan flygtjänsten och de andra arbetsuppgifterna. Då flygtjänsten är central i rollen så gäller det att prioritera i vardagen, säger Fredrik Süsskind.

Att han trivs med sitt yrkesval råder det inga tvivel om. Fredrik har arbetat i Försvarsmakten i 30 år och fler ska det bli. Han vill varmt rekommendera utbildningen till alla som har ett tekniskt intresse och vill bli piloter.

Anna Normann ingår sedan årsskiftet i Försvarsmaktens elitsatsning FM Elit. Det innebär att hon har en paus från sina ordinarie arbetsuppgifter på Luftvärnets Stridsskola (LvSS) på Luftvärnsregementet och istället satsar helhjärtat på träning och tävlingar.
– Försvarsmakten gör det möjligt för mig att vara bäst i världen. Utan Lv 6 och Försvarsmakten hade jag inte varit där jag är idag. Det hade aldrig gått utan det stöd jag fått från chefer och kollegor, säger hon.

På grund av pandemin har uppladdningen inför Paralympics inte varit som planerat. Många tävlingar har varit inställda och det har funnits osäkerheter kring hur tävlingssäsongen skulle utveckla sig. Att tappa fokus är dock inget för Anna Normann.
– Jag har tränat skytte varje dag. Från morgon till kväll. Att bli bäst i världen är inget som händer av sig själv, säger hon.
Hon skjuter i genomsnitt 70 000 skott och tränar 1000 timmar per år. I den träningstiden ingår inte vapenvård.

Anna Normann är unik som kanske den enda idrottaren i världen som har guld-medalj från tre olika VM – VM, militära VM och para-VM. De priser hon saknar är medalj i OS och i Paralympics så de står högst upp på önskelistan.

Följ Anna Normanns tävlingar under Paralympics (svensk tid):

MÅNDAG 30 AUGUSTI

01.30 Damer och herrar 10m/Mixad 10m, luftgevär stående (kval och final).

ONSDAG 1 SEPTEMBER

02.30 Mixad 10m (luftgevär).

FREDAG 3 SEPTEMBER

02.30 Damer 50m, gevär 3 positioner (kval och finaler).

SÖNDAG 5 SEPTEMBER

02.30 Mixad 50m, gevär (kval och final).

Som mest kommer cirka 700 personer, militärer och civila, i en multinationell stab att öva planering, ledning och samordning av gemensamma operationer i ett så kallat gråzonscenario. Gråzon innebär ett skede där olika typer av angrepp eller störningar riktas mot en stat utan att nå över tröskeln för väpnat angrepp.

– Joint Protector 21 är en viktig övning för JEF, Joint Expeditionary Force, som är ett brittiskt ramverk för en multinationell snabbinsatsstyrka med 10 medlemsländer, inklusive Sverige som anslöt sig 2017. Det handlar om att i en tillfälligt upprättad stabsmiljö öva ledning och samordning av gemensamma operationer, men också att öka den gemensamma interoperabiliteten, det vill säga de olika ländernas förmåga att agera tillsammans, både tekniskt och doktrinärt, säger överste Martin Liander, övningsledare för det svenska deltagandet i den i övrigt brittiskledda övningen.

Kärnan i Joint Protector är den framskjutna brittiska stab som med stöd av Försvarsmakten och övriga partnerländer i JEF, grupperat i Trängslet, med mindre delar i Enköping och med spelceller i respektive partnernation.

– JP 21 kommer att ge Försvarsmakten värdefulla erfarenheter, både när det gäller det värdlandsstöd vi ska leverera till övningen inför, under och efter genomförandet och Försvarsmaktens deltagande i övningen, som bidrar till att öka vår egen förmåga att leda och samordna multinationella gemensamma operationer i mark-, sjö-, luft- och cyberdomänen, säger Martin Liander.

Utöver regler om avstånd, handhygien och munskydd, görs övningen Covidsäker genom omfattande testning under genomförandet och en omfattande planering för eventuell smitta. Cirka 90 procent av deltagarna bedöms vara fullvaccinerade när när övningen startar.

Specialförbandens operatörer är alltid beredda på att kallas in med kort varsel. När situationen i Afghanistan snabbt förvärrades blev det tydligt vilka som skulle skickas dit för att se till att människorna som skulle evakueras kunde komma ombord på transportflygplanen. 

– Det kändes bara bra när jag fick beskedet om att det var dags att inställa sig på kontoret i Karlsborg. Jag kom till jobbet och det stod klart att vi skulle åka, men att det var ett oklart läge och osäkert hur länge vi skulle vara borta. Uppdraget var luddigt, men magkänslan var lugn och bra, säger specialförbandsoperatören Oskar. 

Särskilda operationsgruppen är kärnan

Kärnan i specialförbanden utgörs av Särskilda operationsgruppen, SOG. En av förbandets främsta egenskaper är förmågan att snabbt anpassa sig, även om händelseutvecklingen är oförutsägbar. Personalen är beredd på höga risker och har mycket höga krav på sig. De ska kunna lösa uppgifter som de reguljära förbanden inte kan klara av. 

– När det blev dags att inställa sig fick jag tala om för mina närmast anhöriga att jag skulle vara okontaktbar i x antal dagar. När vi samlats i Karlsborg stod det klart att vi skulle klara ut en flygsäkringsoperation, men av gammal erfarenhet förstod jag att vi skulle få göra mer, säger specialförbandsoperatören Samuel. 

"Vi har varit där tidigare"

De klev ombord på ett av Försvarsmaktens transportflygplan i Sverige. Ett antal timmar senare sänktes flygplanets ramp mot betongplattan på Hamid Karzai International Airport i Kabul. 

– Kabul var karaktäristiskt för sommaren, 40 grader i skuggan och en inte särskilt trevlig doft. Vi har varit där tidigare, den här gången var det ganska optimalt för en operation av specialförbandsformat, som vi är tränade för, säger Samuel. 

De civila tjänstemän som kom till flygplatsen har beskrivit situationen som ett enda kaos. 

– Jag tycker att det var rätt lugnt inne på basen. Till en början i alla fall, säger Oskar. 

Svenskarna behövde fordon och sovplatser inne på flygplatsen.

– Vi fick helt enkelt tillskansa oss bilar och bostäder på området. Inne på flygplatsen var det ganska fritt fram att göra som man ville, säger Oskar. 

En multinationell operation

Evakueringen var en multinationell operation under amerikansk ledning. De svenska operatörerna upptäckte snart att uppgiften med säkerheten kring flygplanen inte skulle kräva så mycket arbete. De som evakuerades uppträdde lugnt och var naturligtvis väldigt glada att få komma ombord. 

– Vi kom främst att arbeta nere vid Abbey gate och South gate på flygplatsen, säger Oskar. 

Den platsen skulle senare komma att bli känd över hela världen eftersom det var där självmordsbombare slog till. 

Bilderna från bland annat Abbey gate där desperata människor stod tätt packade och där västerländsk militär stod på post eller sökte efter landsmän, kom att spridas över världen. De svenska specialförbandsoperatörerna kom att tillbringa många timmar vid diket intill Abbey gate.

Kvinnlig personal på plats

De svenska operatörernas uppgift var där att söka och hämta in människor som fanns på listan över personer som skulle till Sverige. Kvinnlig personal ur specialförbanden spelade en avgörande roll i att lösa uppgiften, bland annat med att visitera de många afghanska kvinnor som evakuerades.

 – Jag var inte direkt rädd ute vid Abbey gate. Afghanerna lyssnade och tog instruktioner något så när, men vi var samtidigt medvetna om att det kunde finnas en självmordsbombare där ute, säger Samuel. 

Han och övriga svenska operatörer ropade på svenska, höll upp svensk flagga och sökte i folkhavet. 

– Att kunna rädda gråtande barn, unga kvinnor och andra innebär en väldigt stark positiv känsla. Vi ville rädda så många som möjligt och jag inser nu i efterhand att det fick oss att ta risker, säger Samuel. 

Svenskar nära detonationen

Ett svenskt team fanns på plats i anslutning till den plats där självmordsbombaren detonerade. De befann sig 60-100 meter därifrån. De hade lämnat den exakta platsen omkring 30 minuter tidigare.

– Man känner en sådan detonation mer i magen än vad man hör den, därefter utbröt skottlossning. Vi var i skydd och skyl vid tillfället, jag rapporterade till vår ledning och sen tog vi oss till skadeplatsen, säger Oskar. 

Minst 180 personer dödades vid terrorattentatet, 13 av dessa var amerikanska soldater. 

– Jag har en bakgrund som sjukvårdare och började söka efter skadade som inte skrek, eftersom de oftast är de som har de svåraste skadorna. Jag såg en amerikansk marinkårssoldat som var svårt skadad med svag puls och andning. Vi tillämpade ”load and go”, vilket betyder att lasta upp så snabbt som möjligt och köra vidare till bättre sjukvårdsinstans. Men han avled tyvärr av sina skador i bilen på väg till sjukhuset. Det svenska teamet stannade sedan kvar vid uppsamlingsplatsen för skadade och hjälpte till med omhändertagandet av de skadade som kom dit, säger Oskar.

Allt mer aggressiv situation

Situationen kring flygplatsen hade blivit allt mer aggressiv och oordnad vid tiden precis före terrordådet. De svenska operatörerna behövde använda sig av visst fysiskt våld då obehöriga försökte ta sig in på flygplatsområdet eller smita med i de grupper som skulle till de svenska transportflygplanen. Det förekom också att personer som utvisats från Sverige gjorde försök att smita med, dessa fördes från flygplanen och ut från flygplatsen.

Den svenska insatsen var riskfylld men kunde avslutas på bästa sätt. En man som tidigare arbetat som lokalanställd tolk hade kommit bort ifrån sin familj på flygplatsen.

–Jag och en kollega skulle göra ett sista försök att hitta en mamma och sju barn som stod på listan över dem som skulle till Sverige. Vi tog en bil till en plats inne på flygplatsen där det var minst 1 000 afghaner som väntade, men det var ju som att leta efter en nål i en höstack. Vi ropade hennes namn och lyste på en svensk flagga med ficklampa eftersom det var på natten, säger Samuel. 

Tiden att finna dem var knapp och hoppet var nästan ute, säger Samuel. 

– Då kom en person fram och sa att de sett en person med det namnet och att de var i närheten. Jag gick runt och tittade och såg någon som låg under en stor filt. Jag lyfte på den och lyste på en kvinnas ansikte med min ficklampa. Vi hade en bild på personen vi sökte och det var för sjutton rätt likt. Hon vaknade till och sa att hon hette så som den person vi sökte. Och under filten låg också sju barn. Så vi bar in alla ungarna i baksätet på vår bepansrade bil, satte mamman i fram och drog på stereon, till barnens stora förtjusning. De blev de sista som evakuerades, säger Samuel. 

En uppgift de förväntas klara

De flyktingar som evakuerats befinner sig nu i Sverige. De svenska specialförbandsoperatörerna som deltog i insatsen är tillbaka och genomgår det hemkomstprogram som alla som varit på utlandstjänst ska göra. 

– Man ska inte förstora upp det vi gjort. Chefen sa ”bra jobbat, ni löste er uppgift som jag förväntat mig. Det är sådant vi ska klara av”. Det ovanliga med den här operationen var snarast att den fick så stor uppmärksamhet i media, säger Samuel.  

Operationen varade i tio dagar och drygt 1 100 personer kunde evakueras till Sverige, tre fjärdedelar av de evakuerade är kvinnor och barn.   

Operatörerna Samuel och Oskar heter egentligen något annat.

Den stora årliga marinövningen Northern Coasts startar i år med en hamnfas i Sverige. Som värdland är Sverige ansvarig bland annat för hamnsäkerheten. En del i den är att kontrollera att inga farliga objekt finns vid fartygens förtöjningsplatser.

Utbildade tillsammans

Dykare från Kustbevakningen och Marinen har därför sökt av de kajer som används. Ett jobb som är både tidskrävande och utmanande då sikten inte är den bästa på flera platser. Samarbetet förenklas av att dykarna från de båda myndigheterna är utbildade på samma ställe, Sjöstridsskolan. Att detta samarbete är uppskattat från båda håll är tydligt:

– Kustbevakningen ingår i totalförsvaret och ser därför samverkan med
Försvarsmakten som viktigt. Att vi dessutom kan använda varandras resurser, kompetens och utrustning är också en väldigt viktig del, säger Joakim Håkanssom från Kustbevakningen.

Per Edling som är chef för Tredje sjöstridsflottiljen ser samarbetet som något självklart:

– Det här är ett utmärkt exempel på när vi tillsammans kan använda statens resurser på allra bästa sätt.

Northern Coasts (Noco) är en årligen återkommande övning som har genomförts i Östersjön med svenskt deltagande sedan 2007. Initiativet till övningen är tyskt men värdskapet alternerar mellan ett antal Östersjönationer, i år står Sverige som värd.

Syftet för svensk del är att öka marinens förmåga att genomföra operationer i ett internationellt sammanhang. Fokus för övningen är att tillsammans med de internationella enheterna öva väpnad strid i Östersjön. Det svenska kustlandskapet med grunda vatten i en skärgård ger ett ypperligt tillfälle för enheterna att samöva i den speciella miljön.

Att möta deltagarnas önskemål

Sveriges uppgift som värd innebär bland annat att sätta samman en övningsplan som så långt det är möjligt möter deltagarnas önskemål. Ett stort antal moment ska koordineras i tid och rum och med rätt enheter involverade. Bland annat kommer enheterna att träna ubåtsjakt, minröjning och ytstrid. Resultatet blir sedan tydligt i den feedback som deltagarna lämnar efter avslutad övning.

– Vi måste hela tiden utvecklas och förbättras för att kunna lösa våra uppgifter på bästa sätt. Att öva på olika platser och med olika deltagare stärker oss i den uppgiften. Trots pandemins restriktioner har vi kunnat förbereda oss och våra gästande deltagare väl, och jag har höga förväntningar på årets Northern Coasts, säger Jonas Källestedt som är övningsledare.

Övningen startar i Karlskrona den 13 och pågår till och med den 23 september.

I år är det tredje gången den bilaterala övningen Archipelago Endeavor genomförs i regi av Amfibieregementet strax utanför Stockholm. Likt tidigare syftar även årets upplaga till att samöva de svenska och amerikanska styrkorna och ytterligare fördjupa kunskaps- och erfarenhetsutbytet de båda förbanden emellan. Något som i förlängningen också kommer bidra till ökad effekt för försvaret av Sverige.

– Övningen ger oss en unik och värdefull möjlighet att utbyta erfarenheter och kunskaper. Det är genom övningar som denna vi lär oss mer om varandra, kan stärka våra relationer och sänker tröskeln för att kunna arbeta sida vid sida i händelse av kris eller krig, säger överste Patrik Gardesten, chef för Amfibieregementet.

En övning med stegrande intensitet

Inledningsvis kommer den cirka 350 man stora styrkan som deltar i övningen genomföra en rad olika utbildningsmoment som syftar till att bättre lära känna varandra, varandras vapensystem, plattformar och stridstekniker. Efter det kommer allt sedan sys ihop mot slutet i ett mer tillämpat moment där ingående enheter förväntas klara av att planera och genomföra en komplexare uppgift tillsammans.

– Under övningen kommer vi bland annat öva landstigningsförfaranden från stridsbåtar och prickskytte. Vi kommer även genomföra skarpskjutningar med tunga vapensystem som granatkastare i syfte att mot slutet kunna väva ihop allt i ett, avslutar kapten Erik Rosén, en av flera officerare vid förbandet som ansvarat för övningsplaneringen.

Övningen kommer framförallt att genomföras på Försvarsmaktens egna övnings- och skjutfältsområden i Stockholms skärgård, varför allmänheten i stort inte kommer påverkas i någon större utsträckning.

Konferensen med namnet, Quadrilateral Military Engineer Workshop och förkortas QMEW, fokuserade på operativ rörlighet och fältarbetstjänst vid genomförande av militära operationer i Sverige och i vårt närområde.

– Målet med att de olika länderna träffas på detta sätt är att deltagarna ska få en ökad kunskap om varandras fältarbets- och logistikbehov vid genomförande av operationer, samt ge en ökad förståelse för operationsmiljön, säger chef Ing 2 Michael Ginér. Helt enkelt ett sätt till ökad förmåga i det nationella försvaret.

Veckans samtal och diskussioner syftade också till att vi tillsammans, i kris och ytterst i krig, med militära förmågor snabbt och framgångsrikt ska kunna genomföra gemensamma operationer.

Jonas Frohlund, en Ing 2:are som just nu tjänstgör som förbindelseofficer vid USA:s strategiska kommando för Europa, USEUCOM, sade att veckan lett till ökad förståelse och en bra grund för fortsatt samarbete där de amerikanska deltagarna uppfattade mötet som mycket givande och en bra grund för fortsatt samarbete.

Ambitionen är att mötet ska vara en årlig återkommande workshop.

Ordern om att göra sig redo för att förflytta flera tunga krigsförband till Eksjö kom utan förvarning. Operation Sirus som avslutades på onsdagen var en beredskapskontroll där flera krigsförband plötsligt fick order att förflytta sig till Eksjö övnings- och skjutfält. När de kommit fram slogs de enskilda enheterna ihop och bildade en bataljonsstridsgrupp.

För de enskilda förbanden innebar det att de fick en uppgift som de inte känt till på förhand. Ett efter ett larmades de in och transporterade sig operativt till småländska höglandet. 

– Som kvartermästare innebar det att vi fick börja genomföra kontroller av våra vagnar, se till att de var driftdsugliga och kontrollera att våra radioapparater fungerade korrekt. Sedan var det bara att fortsätta med ytterligare förberedelser, så det blev många timmars arbete och lite sömn under den första veckan, säger löjtnant Caroline Hammar, kvartermästare vid Skaraborgs regemente.

Direkt från högvakten

För många enskilda soldater och officerare innebar de order som kom ett snabbt skiftat fokus.

– Jag befann mig i Stockholm och gick högvakt. Jag fick besked att vi skulle återvända till Skövde och göra oss redo. Det var bara att ringa de närmaste och ställa in planerna för helgen och berätta att jag blir borta några dagar. Sen hämtade vi ut all utrustning och rullade mot Eksjö. Det regnade en del när vi kom fram hit och slog upp förläggningen, säger Robin Hörlin, skytt på stridsfordon 90 vid Skaraborgs regemente. 

Nya och snabba besked

En beredskapskontroll innebär att förbanden tilldelas en uppgift som de inte känt till på förhand. När ordern kommer måste de olika enheterna snabbt sätta sig in i uppgifterna för att börja kunna lösa dem omedelbart. Detta innebär att grundberedskap och beredskapstider kontrolleras. Det kan handla om så enkla saker som att rätt person finns på plats för att låsa upp förråd, till att den mest avancerade tekniska utrustningen fungerar korrekt.

Ur enskilda delar bildades en helhet och utmaningen uppstår när alla enskilda enheter ska integreras.

– Insatschefen vill kontrollera alla delar av Försvarsmakten och denna gång prövades ett större slagkraftigt arméförband. Det har fungerat väl, men vi har också dragit erfarenheter som vi tar med hem. När kontrollen bröts var förbandet redo att lösa ytterligare uppgifter om så skulle ha behövts, säger överstelöjtnant Bengt Fransson, ansvarig för kontrollen. 

Därför kontrolleras förbanden

Beredskapskontroll är ett viktigt instrument för insatschefen att följa upp tillgänglighet och förmågor hos krigsförbanden. Allt för att säkerställa att dessa är gripbara när de behövs där de behövs.

– Nu har vi kontrollerat arméns förmåga att bidra till territoriell integritet. Vi är väldigt nöjda med resultatet och den skicklighet som förbanden uppvisat, säger Bengt Fransson. 

Runt 500 soldater och officerare deltog i beredskapskontrollen. Pansarskytteförband och stridsvagnsförband från Skaraborgs regemente (P 4), ingenjörförband från Göta ingenjörregemente (Ing 2), lednings- och sambandsenheter ur Ledningsregementet, Södra militärregionen, Försvarsmaktens logistik samt Eksjö garnison omfattades av kontrollen.

– Vi kan bekräfta att vi tackat ja till att bemanna chefspositionen för den franskledda multinationella specialförbandsenheten Task Force Takuba i Mali. Erbjudandet är ett tydligt exempel på det goda fransk-svenska samarbetet i den pågående operationen och förtroendet vår personal har byggt under den tid vi arbetat tillsammans i Mali, säger brigadgeneral Anders Löfberg, chef specialförbandsledningen.

Den svenska riksdagen beslöt under 2020 att ställa en svensk väpnad styrka till förfogande under ett år för att delta i den multinationella specialförbandsinsatsen Task Force Takuba i Mali och Niger. Insatsen för den svenska delen av Task Force Takuba inleddes i februari 2021. Det svenska bidraget till Task Force Takuba är en helikopterburen snabbinsatsstyrka som bland annat kan rycka ut vid oförutsedda händelser. Fokus för Task Force Takuba i övrigt är annars att rådge, assistera och medfölja de maliska förbanden.

Sverige har ett stort engagemang i Mali, där specialförbandsinsatsen är en av tre insatser i Mali där Sverige är med. De två andra insatserna är FN-insatsen Minusma och EU-insatsen EUTM Mali.

Övningsstarten betyder att den övade staben nu gått in i rutiner för samordning, planering, orderskrivning och annat som måste fungera de kommande tio dagarna som övningen pågår. Och att de första inspelen kommer från den brittiska övningsledningen. Inspelen är det som driver övningen, fiktiva händelser som gör att staben måste inhämta information, samordna, planera och ge order till spelade förband.

– Den här övningen är ett viktigt steg för JEF-samarbetet och den är viktig för oss i Försvarsmakten för att utveckla vår förmåga till gemensamma operationer med internationella partners och vår förmåga att som värdland ge stöd till en stor multinationell övning på svensk mark, säger brigadgeneral Johan Pekkari, som deltar i övningen som ställföreträdande chef för den multinationella staben som övas.

Alla deltagarländer i JEF-samarbetet finns representerade i Älvdalen och ett av huvudsyftena med övningen är att öva multinationell samverkan. Olika nationella metoder, kulturer och system ska mötas och integreras för att skapa en helhet som framgångsrikt kan leda en multinationell insats i en internationell krissituation under nivån öppen väpnad konflikt.

Övningsstarten är också ett viktigt tillfälle att få ett slutligt kvitto på att allt som behövs för en övning av det här slaget fungerar. Det handlar om förläggning, covid-planering, mat, IT- och sambandssystem, säkerhet, transporter och en mängd andra detaljer.

– Det är fantastiskt att se allt det arbete som personalen här i Älvdalen, värdförbandet P4 och alla andra i Försvarsmakten lagt ner för att det här ska bli en bra övning för deltagarna, säger överstelöjtnant Stefan Hedmark, planeringschef för Försvarsmaktens värdlandsstöd till den brittiske övningsledaren.

Försvarsmakten har fått i uppdrag av riksdag och regering att stärka Sveriges försvarsförmåga mot bakgrund av en osäker och instabil omvärldsutveckling. De förband som nu etableras ingår i en större militär tillväxt som successivt kommer pågå under hela 2020-talet.

– De nya regementena och flygflottiljen kommer att bidra till en mer uthållig organisation, vi kommer utbilda fler värnpliktiga och får inte minst en geografisk närvaro i strategiskt viktiga områden, säger Försvarsmaktens produktionschef Johan Svensson.

Den 24 september invigs Norrlands dragonregemente K 4, i Arvidsjaur. Därefter på tur står Älvsborgs amfibieregemente Amf 4, i Göteborg den 1 oktober, Upplands flygflottilj F 16, i Uppsala den 14 oktober, Dalregementet I 13, i Falun den 23 oktober och Västernorrlands regemente I 21, i Sollefteå/Östersund den 16 januari nästa år. Även i Kristinehamn pågår förberedelser för fullt med etableringen av Bergslagens artilleriregemente A 9, även om invigningsdatum ännu inte är fastställt.

– Vi lägger stor kraft på etableringsarbetet och det går stadigt framåt. För huvuddelen av förbanden ligger vi betydligt före den tidsgräns Försvarsmakten fått av regeringen och det finns inget som, just nu, talar för att vi inte kommer att kunna realisera samtliga nya förband i tid. Särskilt glädjande är det goda mottagande som vi tillsammans med Fortifikationsverket får på de orter där förbanden ska vara och verka i. Vi uppfattar också att det finns ett stort intresse att söka de lediga jobb som Försvarsmakten vartefter utannonserar, säger Johan Svensson.

Vid invigningarna kommer förbanden att ha hunnit olika långt i sin uppbyggnad. Förbanden i Arvidsjaur, Göteborg och i Uppsala etableras på garnisoner där det sedan tidigare finns militär verksamhet. Andra förband som i Falun, Sollefteå/Östersund och i Kristinehamn behöver byggas upp mer från grunden med personal, lokaler samt övnings- och skjutfält.

Ombordbaserad helikopter har varit en vanligt förekommande vid övningar sedan de marina insatserna mot pirater utanför Somalia, för ungefär tio år sedan. Även om uppgifterna mot pirathot skiljer sig mycket från modern sjöstrid så är helikopterns styrkor de samma; räckvidden, snabbheten och förmågan att vara en framskjuten spaningssensor.

- Genom att använda helikoptern för spaning behöver vi inte heller använda våra egna sensorer, som radar, lika ofta utan kan uppträda mer dolt, säger Fredrik Linder som är fartygschef på HMS Carlskrona.

Som alltid -ett lagarbete

Helikoptertypen som kan baseras ombord på marinens fartyg benämns helikopter 15b och är Försvarsmaktens lättaste helikopter. Förutom HMS Carlskrona kan den baseras ombord på tre av Visbykorvetterna. Under Northern Coasts har den använts för alltifrån personaltransporter till framskjuten spaning under ytstridsövningar. Per är en av piloterna i övningen, och jobbar till vardags på tredje helikopterskvadronen i Ronneby:

– När vi jobbar ombord på helikoptern är vi två piloter och en uppdragsspecialist, och alla har sina speciella uppgifter ombord. Ombord jobbar vi som ett lag för att maximera effektiviteten på helikoptern.

Uppdragsspecialistens främsta uppgift är att använda den utrustning helikoptern kan utrustas med , det kan vara allt ifrån handhållen kamera till mer avancerade elektrooptiska sensorer för att spana efter andra fartyg.

Internationellt utbyte

I Northern Coasts 21 ingår stabspersonal, ubåt, ytstridsfartyg, stödfartyg, helikoptrar och flygplan från 13 nationer. I årets övning deltar totalt ett 30-tal fartyg och omkring 2 000 personer. Det internationella dimensionen är självklart betydande och det har också varit så för HMS Carlskrona och helikopterbesättningarna:

– Det största utbytet hittills under Northern Coasts har varit att vi har fått testa hur vi fungerar som luftburen sensor mot andra nationer. Samtidigt har vi också blivit testade i att få stöd av andra länder genom den tyska fregatten Hamburg. Vi ser fram emot att fortsätta jobba tillsammans med utländska enheter. Det finns mycket kvar att göra där, avslutar helikopterpiloten Per.

Sveriges försvarsförmåga ska successivt byggas upp mot bakgrund av en osäker omvärldsutveckling. I det senaste försvarsbeslutet har Regeringen beslutat att fem regementen och en flygflottilj ska återetableras som en del i tillväxten av Sveriges försvarsförmåga. Bergslagens artilleriregemente i Kristinehamn är ett av de fem regementena.

- Försvarsbeslutet innebär att Försvarsmakten får en mer uthållig organisation, kan utbilda fler värnpliktiga samt inte minst får en ökad geografisk närvaro i strategiskt viktiga områden. Mitt regemente har fått uppgiften att påbörja uppbyggnaden i Kristinehamn och vi har precis börjat rekrytera de första befattningarna. De kommer tillsammans med vår utvecklingschef vara kärngruppen i etableringsarbetet. En förutsättning för att arbetet ska fungera är ett väl utvecklat samarbete med Kristinehamns kommun och vi har idag bjudit in dem för att de ska få en uppdatering om arbetsläget, sa P 4:s regementschef Stefan Pettersson.

Värnpliktsutbildning

Samtidigt som arbetet med att återetablera regementet pågår så bygger P 4 i Skövde, med stöd av Artilleriregementet i Boden, upp utbildning inom artilleriförmåga i regionen. När regementet i Kristinehamn är på plats ska artilleriutbildningen överföras dit. Det är på Noraskog kompani på P 4 som artillerisoldaterna kommer utbildas och det var vid kompaniets första artilleriskjutning i Villingsberg som de inbjudna fick en presentation om arbetsläget i etableringsarbetet.

- Vårt kompani har haft sin första artilleriskjutning den här veckan som ett led i kompetensutveckling av officerare och anställda soldater. De är sedan redo att börja utbilda inom artilleri när vi nu börjar etablera artilleriet i södra Sverige. Våra första värnpliktiga har ryckt in under sommaren och genomför nu sin grundutbildning, säger Daniel Lagrell som är chef på Noraskog kompani.

Samarbete

Redan tidig samma morgon, innan samlingen på Villingsberg, hade en Archer rullat in i Kristinehamn, något som inte hör till vardagen – än. Det var kompanichef Lagrell som med sin personal samt regementscheferna på Skaraborgs regemente och Artilleriregementet i Boden kom för att träffa representanter för kommun och media. Förutom att få en kort förevisning om Archern fick de en genomgång om läget i etableringsarbetet.

De flesta som deltar i övningen jobbar till vardags inom det polisiära yrket och har en tidvis anställning hos Försvarsmakten. Anställningsformen är lagstadgad och tidsbegränsad till mellan sex och åtta år, men kan förlängas i vissa fall. Som GSS/T har de rätt till ledighet från sina huvudsakliga arbetsgivare för att kunna delta i övningar och genomföra vissa insatser.

En tillgång för bataljonen

Kompanichefen kapten Sebastian Lindgren är på plats och följer de olika övningsmomenten med stort intresse. Han är nöjd med övningen så här långt och talar med entusiasm om själva anställningsformen i sig. Trots kringarbetet som följer med, som till exempel administration och inkallelser, så anser han att kompetensen som soldaterna har med sig väger upp med råge.

— Som bataljon har vi våra krigsuppgifter och uppgifter i fred, vilka många gånger är polisiära. I och med detta förband har vi en djup kompetens som är unik. Dessa soldater kan inställa sig vid insatser och höjd beredskap och hjälper oss att vara det vi ska vara – ett militärpolisförband. För oss är de verkligen en tillgång, säger Sebastian Lindgren.

Gärna polis, men inte nödvändigtvis

När bataljonen rekryterar sina GSS-T är målgruppen poliser med militär bakgrund men det finns dem som har andra bakgrunder. Maria Edeskog jobbar på Skolverket som undervisningsråd och har ingen polisutbildning i bagaget.

— Jag sökte en utredartjänst, kallades till intervju och gjorde olika fystester. Det visade sig sen att just den tjänsten krävde polisbakgrund så istället fick jag en stabsassistentroll där man inte behöver ha polisutbildning. Det känns som att man bidrar till en samhällsviktig funktion oavsett vad man gör här, säger Maria Edeskog.

Skarpskjutning i stationssystem

Syftet med veckans övning är att träna på att genomföra en mobilisering och temat är typiska situationer som kan drabba en militärpolispatrull. De som tillsammans planerat och möjliggjort övningen – reservofficerare, befäl, utbildare och logistikansvariga – har brutit upp just den här dagen i olika skeenden. En händelsekedja som är uppbyggd i ett stationssystem med olika moment och som i slutet av dagen sätts ihop till ett sammanhållet händelseförlopp. Det är skarpskjutning med kulspruta 90 och 58 samt automatkarbin som gäller. Som grädde på moset får grupperna i den sista och tredje stationen träna på att kasta handgranat.

Utbildningen omsätts i arbetsvardagen

Den långe polisen med björk- och blåbärsris virat runt hjälmen heter Niklas Olsson och har haft en tidvis anställning i Försvarsmakten i drygt åtta år. Han anser att det bästa med tjänstgöringen är att man kan kombinera två olika yrken och dra nytta av den myndighetssamverkan som sker.

— Till viss del har man anpassat utbildningen vi har här för att vi ska kunna omsätta den som poliser på hemmaplan också. Och då kan man utveckla sig själv och ta det bästa härifrån in i sitt ”civila” yrke, säger Niklas Olsson och försvinner in bland träden.

Inom några sekunder går hans gestalt knappt att urskilja. Maskeringstekniken som gruppen fått utbildning i har gett bra resultat.

*GSS/T: Gruppbefäl soldat sjöman, tidvis tjänstgöring.

Läs mer om tidvis tjänstgöring, GSS/T, i Försvarsmakten här 

Den stora internationella marinövningen Northern Coasts går in i sin andra och sista vecka. De trettiotalet fartygen i övningen har tillsammans övat på att genomföra integrerade marina operationer för att behålla stabilitet och säkerhet i Östersjöområdet.

Sjömanskap på hög nivå

Under övningen är HMS Carlskrona ett av de fartyg som kan tanka andra till sjöss. Det gör att tiden i operationsområdet för de andra fartygen förlängs, och övningen blir effektivare. Att manövrera två fartyg nära varandra kräver dock regelbunden övning.

– Metoden vi använder kallas Ras astern och går ut på att vi släpar en slang som fartyget efter oss plockar upp. Den ansluts den till det andra fartyget och sedan börjar vi pumpa över brännolja, säger Johan Ekman som är maskintjänstchef på HMS Carlskrona.

Dessutom gäller det att ha koll på alla slangar och tampar som används för operationen.

En gemensam standard

Northern coasts är en internationell övning med fartyg från 13 nationer. Patrullfartyget HMS Stockholm var ett av fartygen som fyllde upp sina tankar i Hanöbukten. Det norska fartyget KNM Steil var också en av kunderna även om man i det här fallet bara övade på metoden och inte pumpade över någon brännolja.

–Det är alltså ingen som helst skillnad på att bunkra ett svenskt, tyskt eller danskt fartyg, vi gör på exakt samma sätt och använder en gemensam Nato-metod, avslutar Johan Ekman.

Totalförsvarsdagen är ett samarbete mellan olika samhällsaktörer. Förutom Försvarsmakten deltar Länsstyrelsen i Hallands län, Polismyndigheten, Ambulanssjukvården Region Halland, Räddningstjänsten i Halmstad, Försvarsutbildarna och Kustbevakningen.
– Det känns särskilt roligt att totalförsvarsdagen kan genomföras för femte året i rad. Vi ser hur frågorna kring beredskap och civilt försvar har blivit viktigare och viktigare under pandemin. Samhället måste kunna möta större kriser. Pandemin har visat vad vi behöver fokusera på under allvarliga händelser, erfarenheter vi tar med oss i planeringen för händelser i både fred och krig, säger Niklas Nordgren, beredskapsdirektör på Länsstyrelsen i Hallands län.

Totalförsvarsdagen genomförs huvudsakligen fredagen den 1 oktober som är sista skoldagen under den nationella krisberedskapsveckan. Eftersom totalförsvarsdagen på grund av pandemin även detta läsår är ett digitalt utbildningspaket med filmer och diskussionsfrågor finns det viss variation i när olika skolor genomför utbildningen. De frågor som totalförsvarsdagen belyser är bland andra civil beredskap, hur samhället ska kunna fungera i en kris och hur alla vi som bor i Sverige tillsammans ska försvara vårt land.

Sedan starten för fem år sedan har cirka 10 000 ungdomar deltagit i totalförsvarsdagen i Halland.
– Jag hoppas innerligt att vi nästa år kan bjuda in till en totalförsvarsdag på plats i Halmstads garnison igen men oavsett om vi genomför på plats eller digitalt ser jag att vi når ut med budskapen på ett bra sätt. Det handlar om att du som individ både måste ta eget ansvar för din säkerhet, och att du har en viktig roll att spela i samhället och i försvaret av Sverige, säger Robert Trupp.

Hallands totalförsvarsdag har varit så framgångsrik att det finns planer på att utveckla den till ett nationellt koncept.
– Planen är att genomföra en nationell totalförsvardag i Malmö nästa år och Försvarsmakten planerar också för att ta fram en nationell variant av vårt halländska digitala utbildningspaket, säger Robert Trupp.

Bollö skjutfält är en grupp av låga öar som ligger i havsbandet utanför Karlskrona mellan de större öarna Aspö och Hasslö. Sedan början av 1900-talet har skjutfältet använts för militär övningsverksamhet. Man har skjutit med fin- och grovkalibrig ammunition mot och på fältet som även använts som flygövningsmål. Precis som med andra skjutfält kan det fortfarande finnas kvar oexploderad ammunition, OXA, både på öarna och i det omgivande vattnet.

– Att passa på att öva och samtidigt bidra till en bättre bild av området runt skjutfältet för att i förlängningen kunna minska riskerna är väldigt bra och har skapat ett stort värde för oss. Nu har vi mer information att gå vidare med. Men man ska komma ihåg att det fortfarande innebär en risk att vistas i området, säger Pia Kamm miljösamordnare på Marinbasen.

2016 genomfördes en större insats på markytan på ön där mycket skrot kunde städas bort och en del oxa även oskadliggjordes. Nu under övningen NOCO 21 har man med röjdykarnas hjälp kunnat bättra på lägesbilden ytterligare om vad som finns kvar på och runt ön. Men Bollö är och kommer att fortsätta att vara ett skjutfält i drift där tillträdesförbud råder när farlig verksamhet pågår. Detta markeras bland annat genom att röd flagga är hissad på ön.

Vart vänder man sig vid fynd?

Om man hittar ett misstänkt explosivt föremål ska man kontakta Polisen och tänka på att aldrig vidröra föremålet.