Den nyss utnämnda militära trafikinspektören, löjtnant Michael Agapuu tillhör nu en liten men värdefull och unik skara trafikinspektörer. I och med utnämningen finns nu tre trafikinspektörer på förbandet och totalt fyra i hela Marinen.

– Gratulerar till väl genomförd utbildning, du är ett värdefullt tillskott till förbandet. Det är positivt att vi nu har fler inspektörer som kan utveckla och stödja varandra i denna specifika och viktiga funktion som bidrar till helheten, sa överste Peder Ohlsson, chef för Amfibieregementet

Att vara militär trafikinspektör är ett stort ansvar och innebär bland annat att inspektören genom ett förordnande kan förrätta prov för körkort för anställd personal i Försvarsmakten. Ett personligt förordnande av Transportstyrelsen innebär att trafikinspektören tar ett myndighetsbeslut om godkänt eller underkänt körprov som inte kan överklagas. Trafikinspektörerna fungerar också som förbandschefens förlängda arm vad gäller trafikutbildning och inte minst trafiksäkerhet. En militär trafikinspektör har både en prövande och genomförande såväl som en stödjande funktion.

Tillämpning av Trafiklagstiftningen

– Det har varit en tuff utbildning med ett års konstant pluggande, men jag är jättenöjd med både upplägg och innehåll. Stort fokus under utbildningen har varit på juridikstudier omfattandes bland annat Trafiklagstiftningen. Som inspektör ska du omedelbart kunna tillämpa Trafiklagstiftningen och därför läggs det stor vikt vid den. På säkerhetskompani sjö där jag tjänstgör, har vi en hel del fordon vilket ställer stora krav på både utbildning och trafiksäkerhet. Nu som militär trafikinspektör kan jag bidra med både utbildning och att förrätta körprov vilket underlättar det dagliga arbetet. En annan fördel med att vara militär trafikinspektör är att jag har kunskap om hela förbandet så när jag planerar utbildning kan jag göra det ur ett förbandsperspektiv och lägga in andra utbildningsdelar och se helheten. Jag har också praktisk stridserfarenhet med fordon från min tjänstgöring i Afghanistan som jag väger in i utbildningen, sa Michael Agapuu

Det blev ingen lugn period för den nyutnämnda militära trafikinspektören, förbandets förste trafikinspektör, Tommy Andersson, hade redan planerat en vinterövning med fordon i Umeåtrakten för Michaels del.

Under Vintersol turas två styrkor om att öva fördröjningsstrid och anfall mot varandra. Under söndagen skulle 191:a mekaniserade bataljonen från I 19 fördröja den anfallande styrkan ur Skaraborgs regemente som hade gott understöd av ingenjörkompaniet och delar av artilleribataljonen från Artilleriregementet, A 9.
– Ingenjörkompaniet anlände hit i natt och är nu uppdelade på respektive manöverkompani för att kunna understödja med minbrytning, minspaning, fältarbeten och flankskydd under anfallet. De ser alltså till att vi kan röra oss framåt samtidigt som de ger oss skydd, säger Anders Treijner.

Flera mineringar

Kort efter att anfallet startat stötte man på den första mineringen. Denna kunde pansarskyttesoldaterna bryta själva men lite längre fram längs vägen stötte man på en minering med minor man misstänkte kunde vara röjningsskyddade (sprängladdning eller liknande som används för att förhindra eller försvåra minbrytningen) varpå man kallade man in ingenjörerna.
– Det underlättar mycket för oss. Vi är utbildade på att anfalla och ta terräng, de är proffs på fältarbeten och minbrytning, så tillsammans blir vi starkare och får lättare att ta oss framåt eller fördröja motståndaren. Det är väldigt viktigt att vi övar tillsammans även om både vi på P 4 och de från I 19 har övat en hel del med ingenjörerna senare år. Vi känner dem väl och har ett bra samarbete, något som underlättar, säger Anders Treijner.

Trött men nöjd chef

När vi når chefen för ingenjörkompaniet, major Henrik Andersson senare på kvällen är han nöjd med utfallet under dagen.
– Nu när mörkret kommit så går tempot givetvis ner och vi har fortfarande mycket minor framför oss. Men på det stora hela har det varit en mycket bra dag för oss med bra uppgifter och ett bra genomförande.

Henrik Andersson tycker inte att snön och kylan har inneburit några större problem för ingenjörerna, som bedrivit vinterutbildning på plats i Boden innan övningen.
– Under vinterutbildningen har vi fått chans att fräscha upp de grundläggande kunskaperna. Många på kompaniet har ju varit med förut så vi börjar ju inte direkt från noll, men visst har vi fått en hel del nya erfarenheter kopplat till vinterförhållandena.

Under övningen har ingenjörkompaniet underställts de båda mekaniserade bataljonerna. Förflyttningen mellan de stridande enheterna och det omfattande arbetet har bland annat inneburit att sömnen blivit lidande.
– Vi ingenjörer krigar på dagen och genomför fältarbeten under natten, så särskilt mycket sömn har det inte blivit. Förhoppningsvis får vi det lite lugnare ikväll så att vi kan återhämta oss lite bättre, avslutar Henrik Andersson.

Det nya året har startat på Livgardet och nya rekryter har redan kommit på plats. Men att byta livsstil över en natt är inget som är lätt, och nervositeten är hög.

- Det är blandande känslor så här i början, man får ta en dag i taget, säger rekryten Linda Öman.

Tidspress för rekryterna

Uppställda på två led, snyggt inrättade så de håller samma avstånd mellan varandra väntar de ivrigt på sergeanten Patrik Palmqvist. Han ska instruera hur kroppsskyddet ska användas på rätt sätt och hur de monterar fickor till stridsvästen. Det är viktigt att alla bär utrustningen likadant. Därefter blir de beordrade tillbaka till deras logement för att montera stridsvästarna själva. Allt sker på begränsad tid.

- Det verkar vara hög disciplin på GMU:n och allt vi gör, från att bädda sängen till att skjuta automatkarbinen” säger rekryten Tim Engberg.

Stridsvästen har flertal olika fickor, två för magasinen till deras eldhandvapen och två större fickor där de kan lägga till exempel hörselkoppor och maskeringsfärg för ansiktet. Slutligen tar tiden slut och rekryterna ska visa upp västarna. De ställer upp sig på två led igen, instruktörerna kommer för att visitera deras stridsvästar och kroppsskydd - en rekryt åt gången.

Förväntningarna är stora

Tim Engberg har tidigare arbetat som elektriker och han ser ljust på framtiden.

- Jag vill gärna vara ute i fält dagligen men först vill jag utbilda mig till specialistofficer. Helst teknisk tjänstgöring där jag kan koppla tidigare erfarenheter från elektriker till mitt nya jobb. 

Den nigerianska basen var under avveckling och dåligt skyddad. Vid gaten som sprängdes var skyddsmuren bara midjehög och omgärdades av en instabil lervägg.

− Terroristgrupper som AQIM väljer mål som är svagt försvarade och där det finns en låg risk att misslyckas. Vi har hög grad av skydd och är väl förberedda. Därför är det mindre sannolikt att vi blir utsatta, säger chefen för svenska FN-förbandet Markus Höök.

Klockan 06:27 den 5 februari exploderade ett fordon lastat med sprängmedel i det nordöstra hörnet av den nigerianska basen. Ett okänt antal motståndsmän stormade därefter platsen som normalt är hem åt ett hundratal nigerianska FN-anställda. Den här dagen var dock bara ett fåtal på plats. Malisk militär ryckte snabbt ut för att försöka återta basen. Samtidigt skickade El Salvador ut sina attackhelikoptrar.

Under förmiddagen pågick eldstrider mellan maliska säkerhetsstyrkor och motståndsmännen på plats. Svenska soldater grupperade bakom Malis armé, beredda att understödja, men behövde aldrig ge sig in i stridigheterna då de maliska säkerhetsstyrkorna själva lyckades lösa uppgiften.
− Det kändes bra. Jag kände en trygghet i att alla inblandade var samlade och fokuserade på uppgiften, säger Höök.

Svenska enheter har dock fått en större roll i efterarbetet och har bland annat skickat minröjare till platsen som oskadliggjort odetonerad ammunition. Man har bland annat hittat och röjt två handgranater och en granat till ett raketgevär.

Enligt nuvarande uppgifter stupade minst tre motståndsmän och en malisk soldat. Fem medlemmar ur de maliska säkerhetstyrkorna skadades, liksom en nigeriansk FN-anställd.

För personalen inne på Camp Nobel som kände tryckvågen från detonationen, såg explosionen och hörde skottlossningen, var det naturligtvis obehagligt.

Förutom kamraterna i den egna plutonen finns förbandets pastor på plats för den som har behov av att prata.

Det var strax innan 07:30 på måndagsmorgonen som en självmordsbombare utlöste en bomb mot en buss med militär personal från den afghanska armén ANA.

Bomben utlöstes i anslutning till huvudentrén på camp Shaheen som ligger strax utanför Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan. Campen är den afghanska militärens armébas och bland annat svensk militär personal besöker campen som rådgivare.

Ingen svensk militär personal var på campen när bomben exploderade.

Landshövding Berit Andnor Bylund klippte bandet. Flertalet inbjudna från bland annat FMV, Fortifikationsverket, Luftfartsverket, Försvarsmakten och naturligtvis lokal media deltog i ceremonin. Skanska som har entreprenörskapet deltog också.

Den nya byggnaden är inte bara ett flygledartorn utan inrymmer också en kontrollcentral. Härifrån kontrolleras luftfarten på väg till och från flygplatsen i ett område som är cirka 80 gånger 40 kilometer. All presentation sker numera på datorskärmar vilket ersatt de analoga instrument som användes tidigare.

Byggnaden innehåller även kontor, lunch- och konferensrum, simulatorrum och har möjlighet till övernattning för att flygledare ska finnas tillgängliga dygnet runt, året om.

I själva tornet som är cirka 35 meter högt finns det fyra arbetspositioner och härifrån är utsikten magnifik! Vid klart väder kan man se havet söder om Ronneby och västerut ända till Ryssberget som utgör gräns mot Skåne.

Tornet är naturligtvis toppmodernt på alla sätt och vis
– Känslan är densamma som när man köpt en ny bil, säger Joacim Stolt som är platschef på LFV i Ronneby.

Detta torn kommer att bli ett av de sista som byggs i Sverige. I framtiden kommer man att lösa tjänsten med hjälp av kameror i stället för att lyfta upp folk 35 meter upp i luften.

Statsluftsfartyget, som var av typen Do 228, omfattas av ett gemensamt avtal mellan Sverige, Danmark och Tyskland, SWEDENGER, som gäller miljökontroll och därför tilläts flygningen trots att giltiga diplomatiska tillstånd saknades.

Statsluftsfartyget används för havsövervakning och skulle rutinmässigt söka efter miljöutsläpp inom ett område som delvis innefattar svenskt territorialvatten.

Tyskland har ansökt om årstillstånd 2016 men det har ännu inte hunnit beslutas. Inom ramen för SWEDENGER har Sverige ett mycket gott samarbete med såväl Danmark som Tyskland. Dialog pågår nu mellan Sverige och Tyskland för att se över hur liknande, administrativa frågor ska hanteras i framtiden så att något liknande inte behöver inträffa igen. Händelsen har resulterat i en rapport till regeringskansliet.

Högvakten på Stockholms slott har funnits sedan 1523. Det är anrika lokaler med mycket historia i väggarna. Verksamheten pågår oavbrutet under dygnets alla timmar genom åren, vilket medger ett stort slitage och svårigheter att genomföra större renoveringar. I samband med att det kungliga slottet genomgår en total fasadrestaurering som kommer pågå i totalt cirka 25 år har man valt att även se över insidan av högvaktsflygeln.

Under renoveringens gång har högvakten varit förlagd i Tullhuset på Blasieholmen. Detta har medfört mindre möjligheter till återhämtning och vila samt mycket transporter till och från slottet. Sergeant Kristoffer Franzén har jobbat på Livgardets livskvadron i över fyra år och bott både i högvaktsflygeln före renoveringen samt på Tullhuset.

- Till en början var det lite stökigt att bo på Tullhuset för att det inte fanns så mycket rutiner för mat, transporter och samband. Men det löstes ganska snabbt. Vi fick även minskad återhämtning och vila genom att vi transporterade personal till och från slottet vid varje avlösning. Däremot är jag övertygad om att upplevelsen gjort min pluton mer sammansvetsad.

Invigning och inflyttning

Nyligen återinvigdes högvaktsflygeln officiellt. På kommendantstaben hölls en liten invigningsceremoni där överstelöjtnant Richard Beck-Friis, chef för kommendantstaben, delade ut plaketter till involverade från bland annat Statens fastighetsverk. Erik Kampmann, teknisk förvaltare och arkitekt på Statens Fastighetsverk överlämnade även traditionellt en återinvigningsnyckel till kommendantstaben som minne. Därefter genomfördes en rundvandring i de olika nyrenoverade lokalerna.

Två band skulle klippas för att markera invigningen, en för översta våningens nya logement och en för bottenvåningens nya matsal och kök. De som fick äran att klippa banden var generalmajor Håkan Pettersson, stabschef för kungens stab samt överste Christer Tistam, förbandschef för Livgardet tillika kommendant i Stockholm.

Förbättrad arbetsmiljö

Ett stort fokus har lagts på att förbättra arbetsmiljön. Väggar i gamla logement har slagits ut och återställts, som det till viss del såg ut för ett par hundra år sedan. Det är högt i tak och ljuset faller naturligt genom de stora fönstren vilket förstärks av de vita väggarna. En förändring som kommer att vara till nytta för alla förband som roterar högvaktstjänsten. Överstelöjtnant Richard Beck-Friis är mycket nöjd med resultatet.

- När förband kommer hit och genomför högvakt så måste vi se till deras behov. Man kan nästan jämställa högvaktsflygeln med en färja. Soldaterna är konstant i tjänst och kan inte lämna hur som helst annat än korta perioder genom permission. Därför måste de få bra mat, tillgång till underhållning via tv, och vila.

Sergeant Kristoffer Franzén är bland annat skyddsombud på sin pluton och påpekar:

- En mer planerad byggnad gör att vi både får mer tid och energi, vilket i slutändan gör arbetsmiljön säkrare och trevligare. Nu känns lokalerna mycket ljusare, har bättre luft och är mer genomtänkta i stort.

Höga ambitioner i köket

I högvaktsflygelns nya kök och matsal arbetar den kocken Micke Grankvist. Han är en av dem som jobbar med att laga mat åt de soldater och officerare som tjänstgör. Under tiden på Tullhuset har man inte haft möjlighet att laga eller värma någon mat. Kökspersonalen är nu mer laddade än någonsin.

- Det går inte att beskriva hur bra det känns! Köket och matsalen är helt nytt och har nya redskap vi kan använda oss av för att göra riktigt bra och god mat åt våra soldater. Till exempel kommer den nya stekhällen att få jobba hårt.

Men ambitionen är inte bara att laga god mat.

- Den ska vara bäst i hela Försvarsmakten, säger Micke.

Inflyttning i högvaktsflygeln sker först vid nästa stora avlösning onsdagen den 3 februari då Fjärde sjöstridsflottiljen löser av Amfibieregementet.

Vi befinner oss på en brottsplats. Eller åtminstone en fingerad sådan. Det är militärpoliserna Tobias Jansson och Jimmy Olsson som genomför utbildning av maliska säkerhetsstyrkor. Bland deltagarna finns personal från bland annat lokal militär, polis och nationalgardet. De är tacksamma över möjligheten till fortbildning.

– De hjälper oss att förbättra vår förmåga att samla in ledtrådar, säger Ibrahim Abdoul Wahidou från maliska nationalgardet.

Han och övriga elever hoppas på fler utbildningstillfällen och kunskap som de sedan kan sprida vidare i sina egna organisationer.

I dag genomför de den sista delen i en åtta timmars kurs om hur man bör agera när man anländer till en brottsplats.
– Vad är det första man ska göra? frågar militärpolisen Jimmy.
– Ta hand om skadade, utropar polisen El Hadji Sekau Diakite.
– Och sedan?
Diakite signalerar ivrigt med händer och armar att han även kan svaret på den frågan. Men det är fler som vill komma till tals och snart ropar de svaren i mun på varandra.

Dagens lektion fokuserar på hur man undviker att kontaminera en brottsplats och hur man prioriterar och analyserar spår.
För att göra det så realistiskt som möjligt använder man till och med riktigt donationsblod som passerat sitt bäst-före-datum och annars måste kasseras. Med undantag för den hemmagjorda docka som får representera offret är scenen nästan kusligt realistisk. Det finns till och med blodiga skoavtryck i anslutning till offret.
– Men även utan skoavtryck kan man ta reda på åt vilket håll personen i fråga var på väg genom att studera bloddropparnas mönster, förklarar Jimmy.

För att undvika språkförbistringar är utbildningen väldigt praktiskt upplagd.
– Vi ställer också många frågor som tvingar dem att tänka och försöka dra egna slutsatser, säger Tobias.

När eleverna fått försöka rekonstruera förloppet får de facit från Tobias och Jimmy.
– Offret lyckades skjuta tillbaka vilket förklarar tomhylsorna som ligger strödda till höger om kroppen. Förövaren drog ner offret på marken och tog hans tillhörigheter och vapen. På väg ut tappar han sitt magasin. En tätare samling blod vid stolpens fot indikerar att han troligen stannat upp här en stund, kanske för att invänta upphämtning. Då kan det vara läge att leta efter däckavtryck, råder Tobias eleverna.

När dagen är slut samlas alla för ett "familjefoto" och utbyter förhoppningar om ett snart återseende. Inshallah*.

*)från arabiskan, ung. "om gud vill"

Under årets Vintersol har det varit fokus på anfall och fördröjningsstrid i vintermiljö. Målet var att öva brigadförmåga, brigadledningsförmåga, vinterförmåga och samverkan mellan förband.

Under Vintersol ha den ena stridande bataljonen med sina underställda enheter letts av tredje brigadstaben, precis som det kommer att vara under Cold Response i Norge. Där kommer den multinationella brigaden att ledas av chefen för Norrbottensbrigaden, överste Lars Karlsson, med stöd av en multinationell brigadstab, där tredje brigadstaben från I 19 utgör stommen.
– Det är viktigt att vi har fått genomföra Vintersol på det här sättet med alla ingående funktioner på plats, Om man ser till oss i staben så har vi haft vår viktiga betjäningsförband ledningsplatskompaniet med en underställd sambandspluton med i övningen. Utan dem kan vi inte ha en fältgrupperad stab och en rörlig främre ledningsplats, berättar Tommy Sjödén.

Samband och indirekt eld

– En stor och komplex övning som Vintersol ställer både kunnande och teknik på sin spets när vi kommer ut med förbanden och ska försöka få allt att fungera i vintermiljön. Vi har tagit stora och viktiga steg framåt inom exempelvis områdena artilleri och samband men det finns fortfarande saker att förbättra, säger Tommy Sjödén.

En av de drygt 1000 deltagarna i Vintersol är Jacob Winqvist som är mekaniker på 191:a mekaniserade bataljonens trosskompani, han tycker det har varit en bra övning.
– Vi har haft lagom mycket som kommit in som vi har fått reparera. Det blev en bra genomkörare och det ska bli jättespännande att få vara med i Cold Response.

Funktionerna på plats

För de stridande enheterna har övningen varit en bra generalrepetition. Att fysiskt ha med funktionsförband som ingenjörer, brigadens artilleri och helikoptrar ger bra övning, speciellt vad gäller samordning och nyttjande i anfall och fördröjning.
– Vi är mycket glada att vi har haft de flesta funktioner på plats, det är många övningar under tidigare år som många förband bara spelats fiktivt. I Norge kommer vi få ytterligare viktiga svenska pusselbitar med i brigaden, bland annat kommer delar av Trängregementets logistikbataljon att delta i Norge, fortsätter Tommy Sjödén.

Luftrumssamordning

En annan viktig del är att få öva samordning av luftrummet i operationsområdet.
– Det har vi verkligen fått träna under Vintersol. Med artilleriet som skjuter indirekt eld, helikoptrar som flyger in personal och genomför sjuktransport samt den mekaniserade bataljonens nya underrättelseinhämtningsresurs, UAV, har det blivit en bra utmaning att samordna luftrummet, säger Tommy Sjödén.

Skarp avslutning med Archer och granatkastare

Övning Vintersol avslutades under onsdagen med en så kallad brigadunderstödsövning då samordning av skarp indirekt eld med granatkastare och Archer övades. Eldledningsgrupper ur Artilleriregementet samt I 19:s jägarbataljon och pansarbataljon fanns grupperade i övningsterrängen för att leda den indirekta elden. Nu återstår det att samla ihop erfarenheterna och sätta igång med vård och förberedelser inför Cold Response som inleds i månadsskiftet februari-mars.

Brigadförmågan utvecklas

– Det finns inga genvägar till framgång, det gäller att öva och åter öva och ta med sig erfarenheterna från varje övningstillfälle för att bli bättre. Nu är det fullt fokus på att vårda all materiel och alla fordon och inte minst att personalen får återhämta stridsvärdet innan vi åker till Norge. Vi tackar alla deltagande förband som bidragit till att övningen blivit bra och utvecklande för svensk brigadförmåga. Det är sådana här övningar som medför att brigadförmåga inte bara är ett tomt ord utan ett faktum för en eventuell motståndare att beakta, avslutar chefen för Norrbottensbrigaden, överste Lars Karlsson.

Att leda andra kan vara både utvecklande, utmanande och bitvis frustrerande. Det kräver en hel del av den person som får ett sådant förtroende, och under ett halvår på Markstridsskolan får man som blivande kapten en utbildning som ska ge en stadig grund att stå på inför den kommande yrkesutvecklingen.

- Utbildningen syftar till att vi ska lyfta individerna en nivå, vilket innebär att de ska kunna förstå hur större förband leds och är sammansatta för att själva kunna fungera som chefer och ledare i framtiden, berättar Andreas Jonsson, lärare i ämnet taktik vid Markstridsskolan. Det är viktigt att man har en förståelse både för den nivå man själv ska jobba på, men också för de ovanför så att man kan se sin egen del i helheten.

Förståelse en nödvändighet

De unga officerare som idag gör sig redo för en chefskarriär är en viktig del i Försvarsmaktens utveckling. Att kunna arbeta i större sammanhang, där flera förband med olika förmågor agerar tillsammans är av yttersta vikt för att Försvarsmakten ska kunna lösa sina uppgifter. Det kräver att man tidigt skapar en förståelse för den egna rollen och det sammahang man förväntas kunna agera inom.

— För att kunna fatta beslut på min nivå måste jag kunna förstå nivån över för att kunna ta hänsyn till och överväga den effekt och de konsekvenser mitt beslut faktiskt har, säger Andreas Jonsson. Det är den biten vi har lagt lite fokus vid nu under inledningen av kursen. Sedan kommer vi att gå djupare in på vad det innebär längre fram.

De blivande kaptenerna anlände till Markstridsskolan i början på januari och kommer att stanna kvar till sommaren. På schemat står bland annat ämnen som taktik, ledarskap, militärteknik och engelska. Som en del av utbildningen besökte eleverna Markstridsdagarna som hölls i Boden i början på februari, där fokus just låg på att skapa förståelse för den helhet som arméns förband utgör och där de också fick möjlighet att se olika funktioner både i förevisningssammanhang och genom utställningar.

– Det är idag vi kan kvalitétssäkra metoder och se om vi skjuter rätt, sa överstelöjtnant Stefan Fredriksson, övningsledare indirekt eld, innan genomförandet.

Onsdagens skarpa skjutmoment genomfördes med artilleri i form av Archer från artilleribataljonen, samt granatkastare ur 191:a mekaniserade bataljonen ur Norrbottens regemente, I 19.

Deltidssoldaten Joakim Danielsson är normalt sett gruppchef på granatkastarplutonen men under Vintersol har han haft en annan roll där han agerat takskytt på bandvagnen samt assisterat ställföreträdande plutonchef. Joakim Danielsson såg fram emot onsdagens brigadunderstödsövning.
– Den här övningen är jättebra för oss. Vi får gruppera och vi får skjuta, alltså göra det vi ska göra. Normalt sett under en övning är vi ju i det bakre ledet och får kanske inte öva så mycket som man skulle vilja. Det blir lätt mycket väntan. Men inte idag.

Eldledningsgrupper ur Artilleriregementet samt I 19:s jägar- och pansarbataljon fanns under övningen på plats i terrängen för att leda in den indirekta elden.
Syftet med övningen var att öva understöd till manöverförband och befästa, i detta fall tredje brigadens metoder vid bekämpning av prioriterade mål, både inom och utom brigadens område.

Lärorikt och utvecklande

Fredrik Kemi är Archeroperatör och fanns tillsammans med övriga i pjäsbesättningarna på Bodens södra skjutfält för att bekämpa de mål brigaden gett kompaniet i uppgift att lösa.
– Dagen har varit väldigt lärorik både för mig som operatör och för hela kompaniet. Övningen har varit oerhört utvecklande. Bara en sådan sak som att öva på att vara eldberedda i tid har varit väldigt nyttigt, sa Fredrik Kemi.

Givande dag

Brigadunderstödsövningen flöt på utan några större friktioner och på eftermiddagen avslutades övningen. Övningsledare indirekt eld, överstelöjtnant Stefan Fredriksson, sammanfattar:
– Vi har nu fått ett kvitto på att metoder för den indirekta elden fungerar, vilket såklart känns skönt. Sen finns det alltid saker att förbättra, men i det stora hela har det varit en väldigt givande dag.

Efter en lyckad övning som helhet, brigadunderstödsövningen inräknad, stod vård på schemat under torsdagen. Därefter väntar en efterlängtad ledighet för förbanden som inom kort står för nya utmaningar. Denna gång i Norge under Cold Response 2016.

När som helst, dag som natt kan behovet av stridsflyg finnas och det är flygteknikerna som ser till att flygmaskinerna är klara för start. Om situationen kräver det ska klargöringen, det vill säga arbetet som sker innan start, kunna ske på en annan plats än den ordinarie. Förmågan kallas spridd klargöring.

− Vi ska kunna verka från flera olika platser. Det är viktigt eftersom vi inte vill lägga alla ägg i en korg. Flygmaskinerna är lättare att slå ut om alla är på ett och samma ställe och vi motverkar det genom att sprida ut oss på huvudbasen säger, Kent Stråhle, kompanichef vid 32:a flygunderhållskompaniet.

Förmågan att genomföra spridd klargöring har tidigare funnits flygvapnet men kallades då rörlig klargöring.

– Kunskapen finns hos en viss del av personalen eftersom vi övade rörlig klargöring på 37 Viggen. Efter avvecklingen av Viggensystemet har fokus legat på internationella förmågor. Nu flyttas fokus tillbaka till nationellt försvar och vi har därför börjat återta förmågan till att genomföra klargöring från spridda platser.

En av de flygtekniker som förutom de ordinarie arbetsuppgifterna också har fokus på spridd klargöring är Mikael Lindqvist. Han började vid flottiljen 2006 och har huvudinriktning mot sensor och bevakning. Enkelt uttryckt har han fokus på den ammunition som hängs på flygmaskinen.

– Rent kunskapsmässigt är det ingen skillnad. Vi gör exakt samma sak vid hangaren men eftersom vi rör på oss måste vi se till att vi har med oss rätt utrustning och grejor för att kunna klargöra.

– Vårt syfte är att visa närvaro, säger Daniel Jonsson som leder patrullen.

Just denna natt är det stadens östra och norra delar som ska besökas. Här har invånarna rapporterat att de känner sig otrygga nattetid då lokal polis och militär ogärna vistas på gator och torg efter mörkrets inbrott. Dels saknar man mörkerutrustning, dels finns en utbredd mörkerrädsla.

Den här kvällen verkar allt lugnt och gatulivet är aktivt. De flesta hus är byggda av lera och dörrar står öppna eller på glänt. Kikar man in ser man att det är sparsamt möblerat: kala väggar med någon enstaka matta eller filt på golvet. Klockan börjar närma sig tio och några familjer äter sen middag på gatan utanför sina hus. Man samlas i mörkret runt stora grytor med oidentifierbart innehåll. På fat runtomkring ligger bönor och kycklingspett.

Med mörkerutrustning på ser man världen i olika nyanser av grönt. Djupseendet förändras och är man ovan får man lätt tunnelseende. Jag vrider på huvudet och har helt plötsligt en tjur några meter framför mig. Samtidigt strosar lokalbefolkningen obehindrat omkring i mörkret. De måste vara så väl förtrogna med det egna kvarteret att fötterna hittar av sig själva.
– Eller så äter de mycket morötter, skrattar Daniel.

Bitvis är det dock relativt väl upplyst med små eldar eller enstaka lampor. Den så kallade arabiska marknaden där det under dagtid råder febril aktivitet är igenbommad och öde, men de som har små familjeföretag eller affärer tycks hålla öppet så länge någon är vaken. Vi ser många små "bensinstationer" som består av individer som sitter utanför sina hem och säljer bensin på petflaskor till förbipasserande. Flera skräddare och slaktare har fullt upp. Skräddarna behöver förstås elektricitet för att kunna använda sina symaskiner och visa sina vackra tyger. Slaktarna saluför däremot sina gods i mörkret. Små brasor ger ledljus till träbord lite här och var där flådda och styckade köttbitar ligger uppradade i mörker. Man får gå väldigt nära för att kunna se vad som erbjuds.
– Chèvre et vache (get och ko), berättar en slaktare stolt och undrar om vi inte vill köpa.

En möbelmakare snickrar skåp i sitt lilla familjeföretag och bjuder in oss att titta närmare.De flesta verkar glada över vår närvaro och hälsar glatt från sina dörröppningar.

Få gator är asfalterade. Vi förflyttar oss mestadels i mjuk sand och man sjunker ner med fötterna som när man promenerar på en sandstrand. I de fattigare kvarteren är terrängen väldigt ojämn och kantas av sophögar, allehanda bråte och små bränder. Ofta rinner avloppsvatten rakt ut från hemmen och i mörkret är det först när man känner lukten som man inser att det är en sådan stril man nu korsar. Annars luktar det mest fränt av djur från den boskap som många håller i anslutning till husen. Vanligast är getter, åsnor och kor. Från elledningarna hänger döda katter. Vi får berättat för oss att det är ett vanligt förekommande rackartyg att ta död på grannens katt och slänga upp den där.

Men det finns också finare kvarter med tjusiga hus i arabisk stil som ser ut att vara tagna ur tusen och en natt. Vi passerar den vackra Sankoremoskén upplyst av två närliggande gatlampor och en fantastisk stjärnhimmel.

Vi, liksom lokalbefolkningen, vet att lugnet är bedrägligt, men samtidigt måste livet få ha sin gång.

Kursen genomförs på Berga för soldaterna som anställs mot 2:a amfibiebataljonen, samt i Göteborg för soldater som anställs mot 17:e bevakningsbåtskompaniet. Kursen avslutas med övning Amfibie och därefter fördelas soldaterna till befattningar på respektive enhet. Där fortsätter utbildning mot respektive huvudtjänst, såsom till exempel tekniker, stridsbåtsförare, amfibieskytte-, lednings-, eller underhållssoldat.

Amfibiekrav vid uttagning

Kravet för att antas till GK Amf är att individen uppnår amfibiekrav vid totalförsvarets rekryteringsmyndighet, samt godkänd grundläggande militär utbildning (GMU). Under GK Amf är soldaterna provanställda och anställs på GSS-avtal efter godkänd kurs. Anställda soldater från andra förband som söker tjänst vid amfibieförbanden, genomför också GK Amf. 

Vid Berga genomförs GK Amf under Grundutbildningskompaniet, där också förbandets GMU genomförs. Från hösten 2016 genomförs grundutbildningen vid Amf1 i en ny tappning, som benämns som Grundutbildning ny. Utbildningen är då nio månader lång och planeras bestå av GMU i tre månader och befattningsutbildning i sex månader. Under befattningsutbildningskedet genomförs då GK Amf. En stor skillnad jämfört med dagens koncept är att rekryterna under utbildningstiden inte anställs, utan erhåller rekrytförmåner. Förenklat kan detta jämföras med tidigare värnpliktsförmåner, såsom dagersättning, fria resor och måltider.

GK Amf genomförs i huvudsak på Berga, men också på andra platser i skärgården såsom på Korsö, Utö och Värmdö.

Halva kursen för omgång 2015/2016 är nu avklarad och där har utbildningskontroll genomförts, som benämns som övning THORLEIF. Nu i kursens slutskede är fokus att nå fysiska krav samt stridsskjutningar i grupps- och tropps ram. När soldaterna godkänts på kursen samt förbandskraven som består av snabbmarsch, stridshinderbana och övning Amfibie, erhålls utbildningstecken Amfibie som bäres på fältjackans högra ärm. 

I en dokumentärserie i fem delar tar sig Försvarsmaktens multisportlag Swedish Armed Forces Adventure Team (Safat) an den stora utmaningen att kämpa om en pallplats i en av världens mest krävande tävlingar. Vi får följa med laget och dess medlemmar under deras förberedelser, den spännande uppgörelsen, och inte minst återhämtningen.

Laget utsattes för stora prövningar i Pantanal i Brasilien – ett av de mest svårframkomliga områdena. Den 70 mil långa sträckan ställde enorma krav på kondition och vilja. Längs vägen väntade löpning, cykling och kajak men också krokodiler, stingrockor och extrem hetta. Hur det gick får du se i dokumentärserien.

– Vi är otroligt stolta över vår prestation och hoppas att ni tycker att det är intressant att följa vårt äventyr och få en inblick i vår sport. Och ja, jag är lite trött på slutet, säger lagkaptenen John Karlsson.

Safat består av:

• John Karlsson, Livregementets husarer
• Malin Hjalmarsson, Livgardet
• Johan Hasselmark, Livregementets husarer
• Emil Dahlqvist, Livgardet

Se alla avsnitt på Försvarsmaktens Youtube-kanal

Bataljonens personal har under veckorna sedan årsskiftet genomgått en omvandlingsprocess som mestadels har handlat om materieltjänst, allt för att lägga en så bra grund som möjligt för uppstarten av den nya bataljonen.

Denna vecka drar verksamheten igång för fullt på bataljonens enheter. En stor del av personalen har nya utmanande befattningar och inom några veckor påbörjas omfattande utbildning på det nya typfordonet, pansarterrängbil 360. Det finns ett stort jobb att göra på samtliga av bataljonens enheter, från enskild soldat till bataljonsledning. Det är en lång väg att gå och det första steget är taget.

Just nu pågår rekrytering till lediga reservofficersbefattningar vid bataljonen och till sommaren genomförs grundutbildning vid 12:e motoriserade skyttebataljonen.

Samarbetet består i en doktorandtjänst hos BTH som bekostas av SSS. Mårten Silvanius arbetar sedan sju år som utvecklingsingenjör på FM DNC och kommer till våren att påbörja sin forskning i området undervattensoperationer.

Elementet vatten är i jämförelse med t.ex. rymden ganska outforskat. Östersjön i sig är ett utmanande hav med stora variationer i temperatur och salthalt. Det är det som lockar den blivande forskaren.
- Min foskning kommer omfatta människans och maskinens förmågor under vatten. Det kan röra sig om både kommunikation mellan människa och maskin, dataöverföring eller samarbete mellan dykare och ubåt, säger Mårten Silvanius.

Både BTH:s rektor Anders Hederstierna och Sjöstridsskolans chef, Per Jenvald, är mycket positiva till samarbetet.
- För SSS del är det viktigt att hela tiden höja kompetensnivån för att öka den operativa förmågan. I detta fall med stöd av BTH. Vinsten för BTH är att knyta ännu en forskare till högskolan inom ett område som av regeringen är utpekat som är högprioriterat. Och för personalen, och inte minst Mårten Silvanius själv, är det en jättemöjlighet att få utvecklas individuellt, säger Per Jenvald.

BTH har långtgående planer på att starta en ingenjörsutbildning i marinteknik och kommer få viss draghjälp av Mårten Silvanius som kommer undervisa i ämnet.

De båda myndigheterna ser ytterligare positivta effekter av samarbetet. Det bör finnas goda möjligheter till utveckling och tillväxt inom hela nationen, för bland annat näringsliv och företagande inom undervattensbranchen framöver.

– Redan två dagar efter olyckstillfället vidtog Försvarsmakten åtgärder, bland annat vad gäller användandet av ”night vision goggles”, alltså mörkerseendeutrustning i båtar samt funktionen för att tända lampan på räddningsvästen, säger kommendör Håkan Magnusson.

Försvarsmakten kommer nu analysera rapporten noggrant för att se till att omhänderta SHK:s rekommendationer och genomföra kompletterande utbildningar där det behövs.

– Haverikommissionens utredningar av inträffade olyckor ger oss alltid värdefull kunskap som vi kan ta med oss i det kontinuerliga arbetet med att förbättra verksamhetssäkerheten, säger Håkan Magnusson.

Som en del av vapenstilleståndet efter Oktoberkriget bidrog Sverige inom ramen för FN-styrkan UNEF II från hösten 1973 med en skyttebataljon.

Under det halvår ”54:an ” verkade i missionsområdet 1974 hade bataljonen två huvudcamper.  Den första låg i Ismailia vid Suezkanalen, men den flyttades sedan ut i Sinaiöknen till Al Nagila i samband med att bufferzonen mellan de egyptiska och israeliska styrkorna utvidgades.

Arbetsuppgifterna för skyttekompanierna var övervakning av buffertzonen, rapporteringar av överträdelser, överflygningar, skottlossning och i sällsynta fall beskjutning av FN-trupp.

Dessutom fanns en del andra uppgifter; att organisera transitering och återförening av familjer i samverkan med Internationella Röda Korset, samverkan med parterna i konflikten och säkerhet vid förhandlingar i det s.k. 101-tältet som fanns i svenska sektorn.

Vid en återträff, som organiserades av några av de som tjänstgjort vid 1. Skyttekompaniet, visade det sig att det fanns mängder av fotografier som alla ville ta del av och projekt med en minnesbok tog form. 1 100 bilder blev 132 i boken.

Fyra representanter ur FN-bataljon 54 M överlämnade nyligen exemplar av fotoboken till överbefälhavaren, armétaktisk chef och Försvarsmaktens veteranenhet vid en ceremoni på Högkvarteret.

På plats fanns chefen för Försvarsmaktens veteranenhet och armétaktiska staben och Stefan Andersson, armétaktisk chef.

-  Vi känner oss hedrade för att få motta denna fotobok från era upplevelser i öknen. Det är viktigt för nutidens soldater att ta del av historien, och för att gå framåt behöver vi ibland titta bakåt i historien, sade Stefan Andersson, armétaktisk chef.