- ASSÖ 16 har varit en mycket bra övning för att utveckla arméns förmåga att strida med sina brigader. Övningen har också utvecklat brigadstabens operativa effekt men även samspelet med våra direkt underställda chefer vilket har gjort att vi kunnat fortsätta bygga laget i 2:a brigaden. Att få möjlighet att göra det är en förutsättning för att vi skall lyckas med brigadens nästa stora delmål; AURORA 17, säger 2:a brigadens chef Stefan Sandborg.

Stabens eget fokus under övningen har varit att fortsätta samträna dess olika delar samt att träna tillsammans med ledningskompaniet ur Ledningsregementet. Detta har gett resultat vilket bådar gott inför de kommande övningarna 2017.

– Vi i brigadstaben tror på vår ledningsmetod och har nu haft flera övningstillfällen på oss att befästa den. Under ASSÖ har vi kunnat samträna med 3:e brigadstaben och exempelvis Militärregion Väst vilket har inneburit en ny dimension för oss i staben. Detta är särskilt viktigt för att skapa en bra träningssituation för våra tidvis tjänstgörande reservofficerare och soldater som varit inkallade till övningen, säger Stefan Eriksson, stabschef vid 2:a brigadstaben.

Nästa gång större övningstillfälle för 2:a brigadstaben är under ASSÖ 17. Den genomförs i mars 2017 och då är den tydliga ambitionen att fortsätta höja nivån på brigaden och ta ytterligare steg.

De centrala förhandlingarna om ett nytt löneavtal för den statliga sektorn är inne i ett slutskede. Både Försvarsmakten och Officersförbundet anser att det är viktigt för hela samhället, inte minst på grund av de samhällsviktiga funktioner som omfattas, att avtalet kan slutföras.

Försvarsmakten sade den 23 september upp två avtal; Rörlighetsavtalet och det så kallade ÖVA-avtalet. Dessa avtal avsågs upphöra att gälla den 31 december 2016.

Inom ramen för de pågående centrala förhandlingarna svarade de fackliga organisationerna inom Försvarsmakten genom OFR S, P, O med ett så kallat justerat yrkande. Yrkandet innebar bland annat att kollektivavtal på lokalnivå (myndighetsnivå) inte i framtiden ska kunna sägas upp ensidigt.

Försvarsmaktens uppsägning och de fackliga organisationernas yrkande har försvårat att en uppgörelse på central nivå kan nås. För att möjliggöra en uppgörelse, och undvika svåröverblickbara konsekvenser för den statliga sektorn tas såväl myndighetens uppsägning som arbetstagarorganisationernas yrkande tillbaka.

– Det är bra att vi nu gemensamt har hittat en väg framåt, och att Försvarsmakten nu tar tillbaka uppsägningen av de två avtalen. Reaktionen från våra medlemmar har av förståeliga skäl varit starka. Vår förhoppning är att myndigheten i de kommande förhandlingarna visar ökad förståelse för de synpunkter som personalen gett uttryck för, säger Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.

– Det är nödvändigt att de centrala förhandlingarna kommer i mål. Försvarsmakten och de fackliga organisationerna tar nu ansvar för att det ska vara möjligt. I de lokala förhandlingarna som fortsätter är min förväntan att vi under hösten ska kunna nå de lösningar som behövs för att öka den militära förmågan i rådande omvärldsläge, säger ÖB Micael Bydén.

Parterna har nu enats om ett intensifierat förhandlingsarbete under hösten som syftar till att konstruktivt komma i mål med innehållet i de två avtalen. Avsikten är att dessa förhandlingar ska kunna avslutas innan årets slut. Båda parter har förbundit sig att inte ensidigt säga upp något av de två avtalen innan 28 februari 2017. Ett första förhandlingstillfälle sker den 6 oktober.

Officersyrket är mångfacetterat. Många kanske tänker främst på ledarrollen och chefskapet, men yrket kräver också tekniska kunskaper. Det är viktigt att få förståelse för vad ens förband har till förfogande i form av olika system för att kunna verka.

– De praktiska momenten i kursen gör att kadetterna drar slutsatser utifrån sina teoretiska studier och ser den militära nyttan, säger Jens Lindh, studierektor i militärteknik på Försvarshögskolan.

Laborationer
Kadetterna får genomföra laborationer med infraröda sensorer (IR). En IR-sensor som detekterar infrarött ljus kan upptäcka föremål som vårt mänskliga öga inte kan observera. Även laborationer med radar och med bildförstärkare görs.  Kursen omfattar även farkostteknik samt verkan och skydd. Det kan innebära frågeställningar om olika material, exempelvis om vad en pansarplåt tål för yttre påverkan.

Kursen Militära medel ger totalt 10,5 högskolepoäng och genomförs under kadetternas tredje termin vid Militärhögskolan Karlberg.

– De studenter som har valt den militärtekniska inriktningen får en mycket djupare utbildning i militärteknik, säger Jens Lindh.

Den militärtekniska inriktningen kräver tekniska eller naturvetenskapliga gymnasiestudier som förkunskaper. Flera kurser studeras inledningsvis gemensamt med programmets två andra inriktningar, i krigsvetenskap och nautik, men från den tredje terminen är huvudämnet militärteknik dominerande.

− Rikard Askstedt är mycket välmeriterad för befattningen som planeringschef. Han kommer att ansvara för att fullfölja Försvarsmaktens planering för innevarande försvarsbeslutsperiod, en krävande och viktig uppgift. Rikard är varmt välkommen åter till ledningsstaben, säger chefen för ledningsstaben, generallöjtnant Dennis Gyllensporre.

De senaste åren har Rikard Askstedt bland annat tjänstgjort vid Isafs högkvarter i Kabul, varit chef för Militärhögskolan Karlberg, ställföreträdande chef och stabschef vid informationsstaben samt ställföreträdande ekonomidirektör. Utöver sedvanlig militär utbildning har han två mastersexamina, från Handelshögskolan och från US Marine Corps University.

− Planeringsfrågorna är lite speciella, en av utmaningarna är att genom analys komma fram till vad som är bäst för Försvarsmakten oavsett och oberoende hur mycket eller lite pengar myndigheten får, säger Rikard Askstedt.

Vid tillträdandet på tjänsten den 1 oktober befordras Askstedt till brigadgeneral.

Det handlar om en flygning den 8 september där ett norskt statsluftfartyg flög in på svenskt territorium utan tillstånd. Ytterligare information har dock tillkommit som ger vid handen att Försvarsmakten lämnat sådan information att den norska Försvarsmakten uppfattade att de hade tillstånd.

Försvarsmakten kommer nu se över sina rutiner för att undvika att liknande händelser upprepas i framtiden.

Försvarsmakten har lämnat en rapport om händelsen till regeringskansliet.

Besöket syftade till att bland annat diskutera situationen i och kring Östersjön och övningsverksamhet. Mötet var den första gemensamma för de båda Insatscheferna och de såg det viktigt att träffas för att fortsätta den sedan länge väl fungerande dialogen mellan Sverige och NATO. Under första dagen träffade också generalen och viceamiralen Sveriges överbefälhavare, Micael Bydén.

Förbandsbesök

Efter första dagen som i stort handlade om diskussioner fick generalen dag två se lite av den svenska Marinens förmågor. Den andra dagen inleddes på Haninge garnison där generalen fick stifta bekantskap med soldater ur andra amfibiebataljonen och sjömän tjänstgörande på korvetten HMS Visby. Generalen Salavtore Farina var mycket nöjd med de här två dagarna, diskussionerna med vår egen Insatschef och Överbefälhavaren hade varit mycket givande som toppades med en dag där han fick möjlighet att träffa personal ute i verksamheten och prova på lite av verksamheten som bedrivs.

Senare under hösten kommer generalen att besöka andra nordiska länder med samma syfte.

I hjärtat av Bohuslän ligger natursköna Skreds­vik, sedan länge hemvist för marinens verksamhet. I dag är det främst en central plats för röjdykarna – och det är en plats som utvecklas: många byggna­der är bara några år gamla och planerna är långt gångna för att ytterligare expandera Skreds­viks betydelse.

– Att vi hamnade här beror främst på de goda dykförhål­landena. I Gullmarsfjorden kommer vi enkelt till de dyk­djup som vi måste kunna arbeta på. Dykgränsen 60 meter beror på att det traditionellt varit maxdjup för vår huvudfiende sjöminan. Ligger den djupare har den ringa verkan mot yt­mål, säger Carl-Johan Holm.

Men precis som tekniska landvinningar har utvecklat dykeriet, så har även mi­norna utvecklats – i dag kan en torpedmina läggas djupt och utlösas av sensorer på grundare vatten. Därför finns det nu röjdykare som dyker ned till 100 meters djup.

– Våra tre huvuduppdrag är frisimmande dykning ned till 100 meter med lång expositionstid, att utföra min- och ammunitionsröjning inklusive terroristladdningar i den marina miljön samt sök-och dokumentationsuppdrag med dykare, sonar och under­vattensfarkoster.

BLÅTT, GRÖNT – OCH EN HEL DEL KHAKI

Dessutom verkar röjdykarna även på land: tillsammans med I 19, SWEDEC och Ing 2 löste man IEDD-arbetet i Afghanis­tan under mer än tio år och man har redan haft röjdykare nere i Mali.

– Därmed kan vi ibland ses som en främmande fågel hos både marinen och i armén, eftersom vi växlar mellan blått och grönt och tar med oss stridsteknik, erfarenheter och utrustning från båda stridskraf­terna. För oss är funktionsdug­lighet i arbetet alltid det pri­mära, när en sprängladdning ska desarmeras är uniformsreg­lementet en smula sekundärt, säger Carl-Johan Holm med ett leende.

Förbandet består förutom stab av fyra EOD-grupper, en områdessöksgrupp och en logistikdel. Röjdykare löser sina arbetsuppgifter både landba­serat och från sjögående platt­formar. I Skredsvik finns bland annat dykstödfartyget Ägir, dykbåten Anselm och snart tre nya 12-meters RHIB-båtar. Dessutom finns det röjdykare i Berga på HMS Spårö och i Karlskrona på HMS Sturkö.

SÅ SKER SÅLLNINGEN

Kring många förband med elitstämpel finns det myter och mystik. Röjdykarna är inget undantag, men kanske när det gäller synen på sig själva.

– Vi har en singulärkompe­tens i Försvarsmakten och ska se till att andra förband har rö­relsefrihet att verka, på ett sätt är det en service vi ska leverera till våra kunder i marinen, säger Carl-Johan Holm.

Och där andra elitförband medvetet vill ha mystik kring antagnings- och kravprofiler, så kör Röjdykarna med helt öppna kort.

– Under vår kompletterande prövning i fyra dagar ska du bland annat kunna springa tre kilometer på 13.45, göra fem räckhäv, 40 situps i följd och tio step-ups med 50 kilos rygg­säck, säger taktikchefen Martin Toftevall.

Det kan låta överkomligt för många, men det som fäller ma­joriteten av sökande är första vattenfyspasset. 90 minuter med massor av vattentramp och neddykningar. Samt en vattenvariant av den klassiska Idioten: Dyk i från långsidan, rakt ned till botten, simma ut till första linjen och rör den, simma tillbaka längs botten, upp längs kanten, upp och stå, dyk i och upprepa som ovan till andra och sedan tredje linjen. Och allt under en dryg minut.

Ungefär 75 procent av de sökande sållas därmed bort under den kompletterande prövningen.

PSYKET VIKTIGARE ÄN FYSIKEN

Och det är bara början: en tredjedel avbryter den sex må­nader långa och hårda utbild­ningen till röjdykare, delvis på grund av gamla idrottsskador som gör sig påminda men också av psykiska orsaker. Som när de verkligt djupa dyken ner mot 50-60 meter sker.

– Där är det väldigt mörkt. Och väldigt kallt. Och du är väldigt, väldigt ensam. Då krävs ett speciellt psyke och det är svårtestat. Det har hänt att vi haft avskiljanden och avhopp med tre veckor till examen, säger Carl-Johan Holm.

– Men vi begär inte mer av de som vill bli röjdykare än vad vi begär av oss som redan är det, vi gör allt för att de som klarat selekteringen också ska ta exa­men, säger Martin Toftevall.

Både han och Carl-Johan saknar en sorts röjdykare på förbandet: kvinnliga.

– Tyvärr har vi inga kvinnliga röjdykare. Än. Vi har haft kvinn­liga elever men ingen har ännu tagit examen. I Norge finns det kvinnliga röjdykare, säger Carl-Johan och pekar på att de fysiska förutsättningarna är olika mellan män och kvinnor – men inte de psykiska.

– Att du har rätt psyke är viktigast om du ska bli röjdy­kare. Jobbet är krävande efter utbildningen och ställer höga krav på förmågan att kunna verka i grupp under hög arbets­belastning och i miljöer med en komplex hotbild. I duellen mot en sjömina eller en IED är du ensam och det krävs stor ödmjukhet inför uppgiften för att trivas med det.

SANNINGEN BAKOM GRODLEGENDEN

Han har röda badbyxor, är i dåligt skick och hedras alltid av röjdykarna: Sir Anselm Sakarias Dykén – som egentligen är en pipleksak i gummi från 1950-talet. När Rolf Hamilton, det svenska röjdykeriets fader skulle åka hem 1953 efter att ha genomgått Underwater Demolition Course i USA (föregångaren till den utbildning som amerikanska Navy SEALS går i dag), tog han med sig en present till sin dotter: en pipande gummigroda kallad Peeper the Frog.

Exakt hur den kom att bli röjdykarnas symbol är inte helt klart, inte heller hur den fick sina namn. En skröna är att man under en röjdykarfest slumpvis pekade i en kalender och valde två namnsdagar. Klart är i alla fall att Rolf Hamiltons dotter återbördade originialgrodan till Skredsvik för drygt tio år sedan. I dag tillbringar han sina dagar på hedersplats i mässen, i en specialbyggd ”pensionärskuvös” fylld med argongas för att inte bli i sämre skick.

Röjdykarna hedrar honom genom att äta Anselmbakelser på hans namnsdag den 21 april och alla röjdykare har Anselm som smycke runt halsen.

På militära sidan av Kallax flygplats i Luleå väntade ett Herculesplan med destination Sundsvall. Såväl stabens fasta personal som inkallade reservofficerare tog plats i detta gedigna flygplan för en timmes flygtransport.

På Sundsvalls flygplats anslöt ytterligare personal och inledande föredragningar genomfördes i Västernorrlandsgruppens lokaler på före detta KA 5, Härnösands kustartilleriregemente.

Gemensam bild

För att uppnå en gemensam lägesbild inför övningen redogjorde Anders Killmey för stabens planeringsläge och utvecklingsplaner, men också om planerade övningar de närmaste åren som kommer att beröra såväl fast anställda som stabens reservofficerare.

Kommendörkapten Ronald Forsberg, chef för Västernorrlandsgruppen, som har till uppgift att stödja utvecklingen av hemvärnsbataljonerna, delgav hemvärnets status i regionen och en del om länets säregenskaper sett ur ett militärt perspektiv.

Att flytta militära förband för att de ska kunna sättas in där de mest behövs är ett konststycke i sig. Senaste nytt på det området hade Christer Arvidsson att berätta i rollen som stabens transportexpert. Nygamla tankar dammas av och tillsammans med ny teknik anpassas de för dagens behov av transporter på landsväg, järnväg eller med flyg. Ett utmanade pussel för att få allt att stämma i tid och rum.

"Sveriges midja"

Sedan en tid tillbaka har planeringsarbetet med att bygga upp totalförsvarsförmåga pågått inom såväl militära som civila myndigheter över hela landet. Arbetet bygger på gemensam syn på behov och genomförs i samverkan. Totalförsvar är att förbereda Sveriges samtliga samhällsfunktioner för att klara ett krigsläge och består av militärt försvar och civilt försvar.

Länsstyrelsen för Västernorrland presenterade hur långt man nått i detta arbete, länets specifika tillgångar och behov i detta avseende klargjordes. Arbetet har kommit en bra bit på vägen och planverk anpassas för nutida behov. Arbetet görs i samverkan med bland annat MR N stab.

Medelpadsbataljonen

Ingemar Norlén, chef för Medelpadsbataljonen,  berättade om sin bataljons uppgifter med hjälp av en terrängorientering från toppen av Södra berget, som för dagen bjöd en milsvid utsikt.
– Bataljonen har en del utmanade uppgifter men också ett gott utbildningsläge och tjänstevillig personal, berättade Ingemar.
– Vi har ett gott personalläge men det finns plats för fler.

Stort intresse för verksamheten fick man när man nyligen genomförde årets krigsförbandsövning i centrala Ånge, Härnösand och Sundsvall.
– Vi tror att det kommer att ge oss några nya medarbetare, avslutade Ingemar.

Under fältövningen hann staben också med att inhämta kunskap om elkraftproduktion, eldistribution och branschens syn på beredskapsplanering. Svenska kraftnät har här en ledande och samordnande roll gentemot andra aktörer och ingår i samverkansnätverket.

Västernorrland inrymmer en hel del tung och avancerad industri, många med stort energibehov, andra med råvarubehov som är att beakta vid försvarsplaneringen i regionen. Ett besök vid BAE Systems, eller Hägglunds som man lokalt benämner företaget, gav en handgriplig beskrivning hur modern mekanisk industri fungerar. Företaget är i många fall världsledande i att producera militära och civila fordonssystem för en mängd användningsområden.

Historisk föredragning

Fältövningen avslutades med en historisk föredragning om de tragiska händelserna i Ådalen 1931. En sympatistrejk som utmynnade i kravaller och våldsyttringar. I ett försök att lugna oroligheterna sattes militär in vilket istället utmynnade i en av landets största tragedier. Det hela återberättades på plats vid minnesmonumentet i Lunde av Hans Nauclér, före detta officer vid Västernorrlands regemente, I 21 i Sollefteå och ordförande i dess kamratförening. En gripande berättelse som starkt berörde stabens personal.

I samband med att anhöriga besökte rekryterna genomfördes en uppvisning med ett stridsmoment. Truppen fick växelvis rycka fram till en kulle och utföra ett eldöverfall, varefter man växelvis drog sig tillbaka samtidigt som grupperna understödde varandra med eldgivning. Man tog också hand om ett par "skadade" kamrater som släpades i skydd med en rasande fart. Momentet utspelades förstås på en mindre yta än vid en verklig strid, men gav en bra bild av hur det kan gå till. Många anhöriga hade aldrig sett något sådant förut.
– Nu går vi in i skedet "aldrig-ge-upp" och vi kommer att ha kulspruteutbildning. Allt det här ska redan sitta, berättar skvadronchefen kapten Rolf Nilsson och syftar på grundkunskaperna. Vi ökar tempot och lägger på dem mera uppgifter tills utbildningen avslutas i november.

Anhöriga och familjer på besök

Dennis Holmqvist från Karlskoga är en av rekryterna. Idag har han fått besök av sina föräldrar, syster och flickvän.
– Vi har fått information om försvaret och hur läget ser ut och lite om framtiden och har sett en uppvisning, berättar Dennis mor Annette Holmqvist.
– Sånt här har man ju inte sett i verkligheten och man kunde se hur samspelta de var, fortsätter hon. Vi tycker det är roligt att han är med, han har pratat om det här i många år, han började redan i ungdomsavdelningen, tillägger hon.

Nyuppväckt skvadron

Skvadronen är taktisk enhet inom kavalleriförbanden, att jämföra med bataljoner och kompanier i andra förband. Hästarna i kavalleriet har sedan länge ersatts av motorfordon och helikopter, men man är mån om att bevara sina traditioner. Därför har man åter satt upp en enhet med namnet Arboga skvadron. Detta är den enhet som utbildar rekryter i Villingsbergslägret.

Efter lunchen genomfördes en ceremoni med överlämning av skvadronens standar. Överstelöjtnant Michael Jiveborn från K 3 berättar om bakgrunden:
– 1834, det vill säga det är nästan 200 år sedan Arboga skvadron fanns. Vi samlar rekryterna under grundutbildning inom ramen för en skvadron, helt naturligt nere vid K 3. Vi fick också ansvaret för utbildningen här vid Villingsberg. Vad är lämpligare då än att återuppväcka Arboga skvadron som en utbildningsenhet.

– Jag tycker att även om avståndet mellan Karlsborg och Villingsberg är ganska stort så är det viktigt att betona att skvadronen och Villingsberg är en del av Livregementets husarer. Kan man göra det här vid en anhörigdag så är det för soldaterna, för oss officerare och de anhöriga ett bra tillfälle att höra lite grann om historien och varför vi finns här, avslutar Michael Jiveborn.

Under besöksdagen genomfördes också soldaterinran. Då påminns soldaterna bland annat om vilken uppgift de har och varför och hur de ska förhålla sig till samhället, att vårt försvar ska värna om demokratin och vår självständighet och att insatsen är viktig för vårt land.

Bland alla terränglöpare i den mixade klassen fanns det nämligen 17 fullt utrustade soldater och officerare ur Livkompaniets tredje pluton, samt ur 10:e stab- och understödskompaniet.

Loppet startade med en brant, en 400 meter lång slalombacke som sedan slingrade sig 10 kilometer upp och ned mellan diken och skogsstigar, samt i Mälarens svalkande vatten, för att avslutas i ett 100 meter långt träsk innan målgång.

Tjurruset - plutonens mål redan innan semestern

– Jag är väldigt nöjd med allas prestation, speciellt med tanke på den terrängtypen som rådde, säger löjtnant Viktor Berglund som till vardags tjänstgör som plutonchef på Livkompaniets 3:e pluton.

– Tjurruset har varit plutonens mål sen innan semestern, och träningen inför loppet har legat mycket på att utveckla plutonens förmåga och trovärdighet där individens fysik inte varit i fokus. Det viktigaste är att plutonen som enhet hjälps åt och kommer i mål tillsammans, vilket alla gjorde. Detta är ett led i utvecklandet av plutonens tillgänglighet och därmed också krigsförbandet Livbataljon.

Hur upplever du att allmänheten och de andra löparna reagerade när ni kom och ställde upp med vapen och stridsutrustning i startfållan?

– När vi kom fram och lastade av bussen vid Flottsbro så möttes vi av många nyfikna blickar. Flera som precis sprungit kom fram och frågade om vi verkligen skulle springa med all den utrustningen på oss.  Under loppets gång möttes vi av både applåder och hejarop. En allmänt positiv och glad stämning.

"en klar utmaning"

En av soldaterna som deltog i Tjurruset var Denise Gunnarsson.

– Det har helt klart varit en utmaning och vägen hit har varit rätt intensiv. Under sommarhalvåret har vi genomfört cirka 18 endygnsvakter på Stockholms slott och varje morgon innan vi åkt till slottet så har vi sprungit mellan fem och tio kilometer, både med och utan stridsutrusning. Det blev mellan tre och fyra gånger i veckan. Det har varit jobbigt, men också väldigt kul.

– Sen handlar det inte enbart om den fysiska styrkan, utan mycket sitter i huvudet. Man orkar oftast mycket mer än vad man tror. Att våga pressa sig själv med vetskapen om att man alltid har plutonen i ryggen är väldigt skönt.

Vad blir plutonens nästa fysmål?
– Tjurruset 2017, svarar löjtnant Viktor Berglund.

Sensorgruppen följer sedan ett par minuter ett undervattensobjekt med sina passiva spaningssystem och koncentrationen hos operatörerna är hög. Målet klassificeras och eldordern ges. Operatören osäkrar den kontrollerbara mineringen och övervakar systemets sensorer i väntan på att få absolut rätt tillfälle. Så plötsligt, efter att alla sensorer visat grönt ljus, ungefär tusen meter bort, ändrar den för årstiden lugna havsytan utseende. Ett vitfärgat cirkulärt område breder ut sig blixtsnabbt. Berget av bohuslänsk granit som operatören befinner sig på, gungar och snart därefter reser sig havet framför hans ögon i en gigantisk vattenkaskad.

Övningsledare fanjunkare Nicklas Berggrens röst hörs sedan, ”momentet pausas, stridsbåt 841, kontrollera ytan vid detonationspunkten. Dokumentera och anmäl mängden död fisk på ytan!" Snart rapporterar stridsbåtens personal att det enbart syns en mindre mängd fisk som är död eller bedövad i sprängområdet. Övningen kan därför fortsätta och snart sätter en stridsbåt och lätt trossbåt full fart för att följa upp minsprängningen med ett gemensamt sjunkbombsanfall.

Sensorplutonens uppgifter

Så här kan verkligheten se ut för en sensoroperatör/minör tjänstgörande på sensorpluton. Den här gången var det övning och utbildning av soldaterna mot sin väg att bli minörer. Soldaterna har sedan i våras utbildats vid sensorplutonen ingående i 17:e bevakningsbåtkompaniet och nu är ytterligare en prövning mot målet att bli färdig sensoroperatör/minöravklarad.

Sensorplutonen ingår i 17:e bevakningsbåtkompaniet och är en kvalificerad snabbrörlig enhet med huvuduppgiften att bedriva fast- och rörlig spaning på och under havsytan i kustnära områden. För att kunna lösa uppgifterna använder sig plutonen bland annat av passiva sonarsystem, kontrollerbara mineringar, sjunkbomber och tunga understödsvapen. Vid sidan av sina huvuduppgifter är Sensorplutonen bevakningsbåtkompaniets huvudsakliga resurs vid lösande av markstridsuppgifter. Båda begreppen sensoroperatör och minör används.

Just nu rekryterar 17:e bevakningsbåtkompaniet i Göteborg ytterligare soldater till sensorplutonen.

De militära fordonen står upprättade på fältet med skyttar som bemannar kulsprutor i varje hörn som skydd. Skyttarna står i tornen på terrängbilarna, även kallad galt och har utsikt över omgivningen utåt. Runtomkring grävs det, tält som upprättas och soldater som passar på att äta innan de får nya order. Förläggningen är en så kallad patrullbas, där spaningspatrullerna utgår ifrån när de skall samverka med lokalbefolkningen på olika platser i området.

Övningen försöker efterlikna, så gott som möjligt, de förutsättningar som finns i insatsområdet som förbandet snart ska åka till. En av de viktigaste uppgifterna är att samverka med lokalbefolkningen för att få reda på deras uppfattning om säkerhetsläget i området. Till övningen finns det spelade figuranter som enbart pratar arabiska eller franska, precis som i Mali. Soldaternas färdighet ställs på prov och utbildningen de har fått kommer väl till hands.

Kompanichefen berättar att han är mycket nöjd med soldaternas och officerarnas utförda uppgifter. Han beskriver den goda andan i förbandet som även jobbar tillsammans till vardags. Soldaterna har varit samspelta under övningen och visat att de har en förmåga att lösa flera uppgifter samtidigt, på olika platser.

Styrkan upprättas av Södra skånska regementet (P 7) som länge tränat inför uppgiften. Under de två senaste månaderna har de fått specifik insatsutbilning mot Mali.

– Vi har tränat intensivt under en period och ser fram mot en kortare ledighet innan de sista förberedelserna för insatsen startar. Det känns då viktigt att vi tar hand om oss själva och de som gör insatser med oss på hemmaplan, alltså våra anhöriga. Att vi tar hand om varandra och våra anhöriga innan rotation till insatsområdet, säger Per Nilsson som är kontingentschef för Mali 05.

På fältet har skymningen kommit, som snabbt går över till mörker. Solen som värmt under dagen försvinner och höstkylan blir påtaglig. Efter natten är gräset täckt av frost och det ryker från fordonen. Ny order precis inkommit och basen skall flyttas, då samma procedur börjar om på nytt.

Den operativa reserven, Wilska kompani, från Skaraborg regemente, P 4 har genomfört ett antal skarpa skjutövningar på Tofta skjutfält de senaste veckorna och förra veckan rundande de av med att bland annat öva plutonsanfall.

− Vi vill öva så realistiskt som möjligt och då hörs det när vi övar, säger kompanichef Fredrik Månsson, med ljudliga skott från kanonen på stridsfordon 90 i bakgrunden.

I dag finns det vissa inskränkningar i det skjuttillstånd som gäller på Tofta skjutfält men kompanichef Fredrik Månsson har inte upplevt att det har påverkat övningsmöjligheterna.

− Det här skjutfältet lämpar sig alldeles utmärkt för att genomföra den här typen av skjutningar som vi gjort med detta förbandet. Det är snarare så att det är positivt att komma hit och få vara på ett annat fält än där vi normalt sett jobbar.

Den operativa reserven, Wilska kompani, har i dagarna återvänt till Skaraborgs regemente, P 4 och har istället ersatts av ett kompani från Norrbottens regemente, I 19 som kommer genomföra sin ordinarie verksamhet på Gotland.

Andreas Persson utbildades till robotskytt på 70-systemet under sin grundutbildning, åren 2006 till 2007. Nio år senare ryckte han in till repetitionsutbildning.

– Ja, man känner sig lite mör nu efter några dagar. Man är ju inte van att gå så mycket och med så tung utrustning, säger han.

Normalt jobbar Andreas som elektriker i Perstorp, i nordvästra Skåne. Inte så långt från Halmstad. Att komma in på en veckas repövning kändes ovant men inte svårt.

– Det var ju roligt att träffa kamraterana från den tiden igen! Sedan är det inte så svårt att komma tillbaka till kunskaperna. Jag kommer ihåg tjänsten i stora drag – sedan kommer detaljerna efter hand, säger Andreas och går tillbaka till övningen, som just nu gäller att gruppera en robot 70-enhet på en vall, få till alla handgrepp och montera ihop delarna rätt samt koppla in sig till stridsledarens eldledningsdator.

På en annan del av Luftvärnsområdet i Halmstad hittar vi repsoldater som återväcker sina kunskaper om det större robot 97-systemet. En grupp studerar den hydrauliskt styrda lavetten, som kan bära tre robotar, en annan grupp koncentrerar sig på belysningsradar och kraftverk medan en tredje sitter inne i stridsträningsanläggningen, närmare bestämt i en radarsimulator ”UndE 23”.

– Det kändes lite ovant att komma i grönkläderna igen, men det har gått bra. Jag var inte så ringrostig som jag trodde, berättar Oscar Magnuson, som tagit sig ner från Stockholm där han normalt jobbar som konsult inom management.

Muck 2010

Oscar tillhörde sista omgången värnpliktiga som gjorde militär grundutbildning innan värnplikten lades vilande och Försvarsmakten bytte personalförsörjningssystem. Det var alltså åren 2009 till 2010 som han ”låg inne”.

– Det som är positivt nu jämfört med då är definitivt tempot. Det är hög effektivitet i alla övningar och mycket lite väntan, så vi hinner mycket på en vecka.

Oscar tycker inte heller det var så svårt att plocka fram sina gamla kunskaper igen och han har en teori om varför;

– Jag tror att det är tack vare att vi blev så väl drillade. Med det menas att vi under grundutbildningen fick vi öva viktiga moment så många gånger att det verkligen satte sig, konstaterar Oscar.

Kadetterna har spenderat närmare åtta månader vid Markstridsskolan i Kvarn där de har utbildats inom bland annat ledarskap, militärteknik och engelska. Att de har gått den så kallade anpassade specialistofficersutbildningen innebär att de har kunnat tillgodoräkna sig den erfarenhet som de bar med sig från ett antal år som soldat inom armén. Därmed hade de redan delar av den kunskap som krävs inom vissa områden, vilket kortade ner den normalt tre terminer långa utbildningen. 

— Ni är efterfrågade och efterlängtade och det är nu det börjar på riktigt. Ni har vuxit som individer och utvecklats inom er yrkesroll och ni har bevisat att ni har det som krävs, sa ställföreträdande utbildningschef Per-Magnus Nilsson under ceremonin.

En efter en fick kadetterna kliva fram, ta emot sitt utbildningsbevis, skaka hand med utbildningsledningen och de lärare som följt dem åt under den tid de spenderat på skolan. På plats fanns också representanter från de regementen där de nu kommer att börja jobba för att välkomna och gratulera sina nya officerskollegor. Ceremonin hade föregåtts av en högtidlig bal på Vadstena slott för att ytterligare fira och markera avslutningen på en väl genomförd utbildning.

— På uppdrag av chefen för Markstridsskolan utnämner jag nu er till 1:a sergeanter inom armén! Stort grattis, och lycka till i framtiden, avslutade Per- Magnus Nilsson. 

Försvarsmaktrådet i Östergötland kommer att arbeta med fyra arbetsgrupper i två huvudspår. Det första är rekrytering och att underlätta rörlighet för arbetskraft mellan Försvarsmakten och samhället i övrigt. Bland annat genom att ge möjlighet till växeltjänstgöring och beskriva vilka värdefulla förmågor en utbildning inom Försvarsmakten skapar. Konkreta exempel är att hitta jobb åt soldaters som slutar, underlätta för tidvis anställda eller förklara för arbetsgivare vad de vinner på att ha anställda som är aktiva i hemvärnet. Landshövdingen berättade att Länsstyrelsen alltid varit nöjda när de rekryterat anställda med försvarsmaktsbakgrund.

– De som söker sig till Försvarsmakten ska veta att det finns ett intresse för dem bland andra arbetsgivare.

Det andra spåret har mycket gemensamt med rekrytering, och det är försvarsinformation. En oroligare omvärld och ett ökat försvarsintressen ökar också behovet av information. Vad gör Försvarsmakten, i det här fallet i Östergötland, och hur kan man som enskild eller företag/myndighet hjälpa till.

Chefen för Linköpings garnison, översten Peder Söderström, valdes till vice ordförande men det är inte bara de åtta enheter som finns representerade i garnisonen som ingår från Försvarsmakten utan också P4 och MSS på Kvarn i Motala kommun. Dessutom finns två hemvärnsbataljoner med soldater i länets samtliga tretton kommuner.

Den 14 september tog Försvarsmakten beslut om att ha förband som permanent bedriver sin verksamhet på Gotland. Beslutet togs med bakgrund av att den säkerhetspolitiska situationen i Sveriges närområde försämrats under de senaste åren.

Snabbt på plats och full fart direkt

Sedan officerarna och soldaterna från I 19 kom på plats under onsdagen har det varit full fart. De första dygnen har kompaniet löst en rad olika uppgifter för att bland annat skapa terrängkännedom. Det har varit patrullering i och utanför centrala Visby, bevakning och andra liknande uppgifter.

Smidig etablering

– Hela etableringsfasen har gått väldigt smidigt, allt har fungerat mycket bra, berättar kompanichefen major Mathias Vainionpää.
– Det är oerhört inspirerande att få delta i en operation som syftar till att öka Försvarsmaktens operativa förmåga för att kunna försvara Gotland. Mina plutonchefer och soldater har anammat uppgiften på bästa sätt och det gör att det är mycket lätt för mig att leda kompaniet, fortsätter Mathias Vainionpää.

"Äntligen match"

Kompaniet fortsätter nu sin ordinarie verksamhet på Gotland istället för hemma i Norrbotten. Det handlar om till exempel skarpskjutningar och andra övningar som bidrar till att personalen får tränas i sina befattningar för att bibehålla och utveckla sin kompetens. Kompaniet kommer att synas på flera olika platser på ön, men framför allt på militära övningsområden.

– Det ska bli både roligt och intressant, jag har jobbat i snart fyra år på I 19. Man skulle kunna säga att vi har tränat i fyra år och nu får vi äntligen spela match, säger soldaten Anton Johansson.

Anna-Karin Broth är född och uppvuxen i Luleå och gjorde sin värnplikt i flottan på robotbåt 1989. Hon har under åren seglat i ett stort antal befattningar på flottans ytstridsfartyg och avrundade den sjögående perioden som fartygschef på korvett typ Gävle efterföljt av ett divisionschefskap för 41.korvettdivisionen på Berga. 

Anna-Karin har erfarenhet från arbete med operativ planering, främst inom insatser och beredskap där hon innehaft stabsbefattningar vid ytstridsflottilj och Högkvarterets insatsstab. Hon har även tjänstgjort vid Högkvarterets produktionsledning; marinavdelningen och varit militärsakkunning för marina frågor vid Försvarsdepartementet. 

Anna-Karin kommer senast från ett års studier på Naval Command College vid U.S. Naval War College i Newport, USA.

Anna-Karin är ledamot i Kungliga Örlogsmannasällskapet och adjutant till Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria.

Deltagarna övar i sin befattning både individuellt och i team och schemat är brett - från teori inom folkrätt till övningar med omhändertagande vid masskadeutfall. 

Funktionsövningen där 200 personer deltar är bara en i raden av övningar som kommer genomföras inför den stora försvarsmaktsövningen Aurora 17. Målet är att de övade enheterna skall få en enhetlig bild, kunskap i och skicklighet på försvarsmedicin som grundar sig på försvarsmaktsreglementet för försvarsmedicin och sjuktransportledning.

- Förbanden är duktiga på sjukvårdsdelen men behöver även öva på funktionsdelen, säger överstelöjtnant Timo Strömwall, chef för Försvarsmedicinska enheten vid Försvarsmedicincentrum. Förbanden ökar kompetensen i hela sjukvårdskedjan där allt från omhändertagande, ledning och rapportering ingår.

 Övningen har genomförts på Göteborgs garnisons område, vid Sisjöns övningsfält och till del även i skärgården. Förutom sjukvårdsgrupperna övas olika vårdenheter. På garnisonen fanns en förbandsplats, en motsvarighet till vårdcentral med möjlighet till intensivvård samt en EEC, Early Entrance Force, upprättad. EEC är en traumaenhet med operationsförmåga. På Sisjöns övningsfält fanns också en förbandsplats och en LTG, lätt traumagrupp, med förmåga att snabbt sätta upp en mindre förbandsplats för att stabilisera och göra livsupprätthållande åtgärder på patienten innan avfärd till nästa vårdinstans.

Höstens fältövning i Militärregion Väst (MRV) genomfördes under vecka 40 under parollen Resurs, Tidigt, Samverkan.Övningsterrängen denna gång var Värmland. Förutom officerare och reservofficerare från militärregionsstaben fanns Länsstyrelserna i Halland, Värmland, Västra Götaland och Örebro representerade och deltagare från Trafikverket, Polisen, räddningstjänsten, landsting och Karlstad kommun.

Målsättning med övningen var bland annat att:
–       Utveckla deltagarnas förmåga och kunskap om konsekvenser vid större bortfall av el/tele/data.
–        Utveckla deltagarnas förmåga och kunskap avseende omfattande översvämningar.
–        Utveckla deltagarnas kunskap och förmåga till samverkan mellan civila och militära myndigheter främst kopplat till stödbehov.

Övningen har sitt ursprung i Försvarsmaktens uppgift att kunna lämna stöd till civil verksamhet. Den genomfördes i grupper med representanter för både militära och civila myndigheter som genom ett antal olika stationer, scenarion och föreläsningar diskuterade fram olika lösningar på övningsledningens problemställningar.

– Alla våra myndigheters resurser är ändliga och vi kan bara nå framgång genom att tidigt identifiera behoven i olika skeden av en händelse. Ensam kan ingen myndighet lösa allvarligare händelser eller kriser utan endast tillsammans kan vi lyckas, sammanfattade Fredrik Ståhlberg.